JAG TROR PÅ EN HÖGRE MAKT

Anders Ekborg tvekade i det längsta innan han bestämde sig för att bli skådespelare. Men sedan det första misslyckade provet till scenskolan har han gjort succé om och om igen. Just nu kan vi se honom i musikalen Jesus Christ Superstar, och han har mer på gång...

Det dröjde innan Anders Ekborg insåg vad han var bäst lämpad att arbeta med i livet. Nämligen att spela teater och sjunga. Ett tag i sin ungdom bodde han ett par år i Portugal där han arbetade som trädgårdsmästare.
Här hemma har han både provat på att stå i blomsteraffär och jobbat med att montera växthus.
- Jo, jag har faktiskt jobbat mycket med blommor genom åren. Men det är inget jag direkt brinner för, säger Anders då vi träffar honom på en restau-rang på Centralstationen i Stockholm.
Anders har nu en egen trädgård eftersom han och familjen - frun Lia Boysen och barnen Channa, 9, och Dina, 6 - bor i villa utanför Stockholm. Men han spenderar inte precis alla sina lediga timmar bland blommor och buskar.
- Då är jag nog mer aktiv inomhus. Jag gillar att fixa till saker på vårt lantställe. Jag har faktiskt byggt om det från en byggbarack till en stuga.
Familjen har nu haft huset i Nacka i fem år men det är inte klart än, på långa vägar.
- Jag har massor kvar att göra! säger han och verkar inte alls ledsen för det. För Anders är glad att slippa stan där han och familjen bodde förut. Att köpa villa var något av det bästa han gjort.
- Jag tycker det är jätteskönt att bo utanför storstan. Visserligen bor vi i ett villaområde men det är ändå som att bo på landet, förklarar han.
Han beställer in en bit kött, lite pommes frites, en liten sallad och ett stort glas Cola. Om några timmar ska han åter stå på scenen som Judas i musik-alen "Jesus Christ Superstar".

Han provfilmade i Tyskland

Under sin tid i Portugal lärde han sig lite portugisiska. Men Anders säger sig också prata både lite spanska, italienska och en smula tyska. Förutom engelska och svenska förstås.
- Jag fick faktiskt komma på provfilmning för en tysk film. Jag skulle ha spelat en svensk polis men de tyckte att jag inte såg tillräckligt "svensk" ut, säger han och skrattar. Kanske det har med hans djupa mörka ögon och mörk-bruna hår att göra.
- Jag har min mammas mörka ögon. Men jag vet faktiskt inte varför jag ser ut som jag gör. Någon i släkten hade släktforskat och kommit fram till att vi har franskt påbrå. Kanske har det något med det att göra.
Nästan hela Anders familj har varit eller är i nöjesbranschen. Hustrun Lia är en känd skådespelerska som ofta syns i både film och tv-program. Hans pappa Lars var som alla vet en legend på scen och i tv. Han dog 1969 då Anders bara var 9 år gammal. Så de fick inte uppleva alltför många år tillsammans. Men Anders minns honom ändå med kärlek och stor respekt.
- Även om vi tyvärr träffades för lite. Pappa jobbade jämt. Han var nog lite gammeldags på det viset.
Brodern Dan är som bekant också skådespelare och estradör, medan hans syster Maud är maskör.

En kändis ända sedan födseln

Man kan alltså säga att Anders varit en kändis ända sedan han föddes. Uppmärksamheten kring honom som person kan dock vara påfrestande.
Det händer att folk stannar upp på gatan och bara stirrar på honom. Så det var inte för kändisskapets skull som han valde att bli artist. Utan något som växte fram inom honom, något han bara måste göra.
- Jag hoppade av skolan redan vid 16 års ålder. Jag var alldeles för otålig för att kunna fortsätta, jag visste bara att jag ville vidare.
Men exakt vad han ville göra med sitt liv var inte helt klart just då. Så det blev ett antal olika sysselsättningar och yrken som blomsterhandlare, flyttkarl och trädgårdsarbetare.
- Jag minns att jag tyckte väldigt illa om hela skolsystemet. Och det gör jag nog än idag, säger han.
Kanske är det också därför som han och hans fru själva satt sina barn i en Waldorfskola.
- Där tar man vara på barnens kreativitet. De har också en helt annan pedagogik, förklarar han.
Hans barn går i Idunskolan där man bara har runt 40 elever och därmed god tid för alla som går där.
- Här engagerar sig föräldrarna också mycket, säger han.
Det passar Anders som verkligen går in för allt han företar sig. Vare sig det är på scen eller rent privat.
- Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv. Så det var svårt att våga ta steget upp på scenen.
För honom blev det en plåga att bara klara sig igenom första provet på Teaterhögskolan i Göteborg. Det krävdes också ett visst mod att våga sig på att gå samma väg som pappa Lars och bror Dan valt.
- Jag hade faktiskt aldrig stått på en scen när jag sökte första gången. Men jag kände att jag verkligen ville prova på hur det var. Jag hade också ett mycket starkt teaterintresse.
Men det gick inte speciellt bra den första gången. Anders kom in först i tredje försöket.
- För mig är skådespeleri ett hantverk och ett kall. Jag har en vilja att ge min publik en stark upplevelse. Däremot har jag aldrig varit ute efter att bli kändis.
För honom är skådespeleri ett vårdande yrke, precis som att vara läkare och sjuksköterska. Och det är publikens uppskattning som får honom att vilja jobba vidare. Däremot är Anders helt allergisk mot alla dokusåpor som skapar nya kändisar i parti och minut.
- Skulle jag kunna förbjuda något är det sådana program som "Idol"! Det är en sådan förnedrande serie. De försöker bara ta billiga poäng på andras drömmar. Och så försöker vi att lära våra barn att inte mobba varandra!!!
Trots allt ser man ändå Anders på en hel del premiärfester.
- Det är ju där man träffar sina kompisar!
Men han försöker att hålla barnen borta från uppmärksamheten. På frågan om Channa och Dina kommer att välja samma väg som både mamma och pappa funderar Anders ett tag. Sedan svarar han med ett snett leende:
- Jo det verkar tyvärr så! Men å andra sidan så kanske alla ungar vill testa artistlivet lite. Du vet, genom att sjunga med en hårborste framför munnen som en mick och sånt!
Anders är naturligtvis glad för vad barnen än väljer att göra i livet. Även om de skulle välja det tuffa artistlivet.
- Man ser ju redan nu att det finns en vilja...
Anders suckar lite men ser ändå väldigt stolt ut.

Man ska älska sin nästa

Just nu spelar han som sagt Judas i musikalen Jesus Christ Superstar.
På frågan om han själv tror på Gud svarar han:
- Inte i den bemärkelsen som kyrkan predikar idag. Men jag tror på en högre makt och på ett större sammanhang.
Anders fortsätter att tala om människans maktbehov och hur illa det har gått med världen.
- Hela poängen med religion som jag ser det, är väl att ingen ska vara större än någon annan. Och att man ska älska sin nästa. Faran är alla avarter av olika slag.
Förutom sin roll på Maximteatern håller Anders på att sätta ihop en ny cd.
- Det är ett helt nyskapande sätt att göra en skiva. Varje låt spelades in live
i olika miljöer. Både med ljud och bild. Det blir till elva kortfilmer. Rent tekniskt köper man en cd med enbart ljud på ena sidan och med ljud och bild på den andra, förklarar han.
Låtvalen är väldigt känslostarka sånger där Anders har skrivit flera av de svenska texterna efter italienska förlagor. Dessutom har en av låtarna specialskrivits av Björn Ulvaeus och Benny Andersson.
- Plattan ska vara klar i januari, säger Anders nöjt.
Dessutom har han två nya hemliga tv-projekt på gång. Dels en modern dramaserie för SVT, dels en äventyrsserie i två filmlånga avsnitt, även den
för SVT.
- Rollen jag spelar där är väl lite av en pojkdröm att göra. Vi börjar inspelningarna i februari.
/ Agneta Nisbeth HPG

JESUS, VILKEN BISARR SHOW
Tre plus

Jesus Christ Superstar

Maxim, Stockholm
Musikal av Oskar Bly med bl.a. Oskar Bly, Anders Ekborg,
Jenny Silver, Ludvig Andersson och Lars Säfsund.

Ordet är Superstar. Om Jesus som motvillig stjärna, med Judas som skeptisk kompis och tvivlare. Anders Ekborg ger tyngd som den viktige Judas.

Musikalen är en lekfull och vanvördig berättelse om Jesu sista dagar fram till korsfästelsen. Slang och uppkäftigheter till popmelodier och hårdrocksgitar-rer. Ian Gillan från Deep Purple var skivans Jesus, vilket möjligtvis inspirerat här. Många sångare låter hårdrock. De hugger in på de vackra melodierna som en pittbull sätter tänderna i sina söta kaniner.
Mycket allvar. Mycket av allt. Uppskruvat som skräckkabinettet i tyska stum-filmer. Är folk sjuka dansar de i tvångströjor. Och Herodes sång, som brukar vara ett jazzigt leende, är här en bisarrt överdriven dekadans med Ted Åström som verkar ha rymt från "Cabaret".

Judas lyfter alla

Ojämnt och med ljudproblem, men sevärt. Anders Ekborg är den bästa skådespelaren och sångaren, och hans Judas bär föreställningen.
Jenny Silver är bra som Maria Magdalena, och hennes "Vad vet jag nu om kärlek" är den musikaliska höjdpunkten. Oskar Bly har bra intensitet och är värd en applåd för sin Jesus. Djupt känt och omtumlande. Men utan originalets busiga grimas.
/ Jens Peterson

TEATER SKA GÅ GENOM HJÄRTAT TILL HJÄRNAN

Anders Ekborg i Sverigepremiären av musikalturnén The Best of the West End

Anders Ekborg är högaktuell i höst. Musikalturnén "The Best of the
West End", en tv-dokumentär samt dramaserierna "Den som viskar"
och "Snapphanar". Men viktigast för honom själv är första soloskivan "Äkta vara", en kombinerad cd och musikfilm som spelats in live.

I höst får vi se mycket av skådespelaren och sångaren Anders Ekborg. På fredag är det premiär för "The Best of the West End", en brittisk musikalturné på Scandinavium i Göteborg där Anders Ekborg som ende svensk sjunger ur "Les Miserable", "Chess", "Fantomen på Operan" och "Jesus Christ Super-star", ackompanjerad av Stockholm Sinfonietta.

ANNARS TILLHÖR även duetten ur "Kristina från Duvemåla" hans personliga favoriter.
- Det är det starkaste jag upplevt men duetten funkar inte så bra på en konsert, berättar Anders Ekborg när han ger löpandebandintervjuer på
SS Orion, ett gammalt ångtjänstefartyg vid Skeppsholmen i Stockholm.
Publiksuccén Kristina från Duvemåla kommer han knappast ifrån och det är musikaler som den stora publiken förknippar Anders Ekborg med, även om han jobbat lika mycket som filmskådespelare och arbetat fem år på Dramaten. Själv använder han hellre begreppet musikteater än musikal.
- Därför att det heter musikteater, musical theatre. I andra länder är det skådespelare som sjunger och teatrar som Royal Shakespeare Theatre
sätter upp "Les Miserable". Texten och innehållet är lika viktigt, det är ju
det dramatiska uttrycket som man söker.

ATT MUSIKTEATER når en mycket större publik än teater blir tydligt när Anders Ekborg berättar att han spelat musikteater för två miljoner människor live. De siffrorna skulle han aldrig komma i närheten av på en traditionell teater.
- Jag arbetade fem år på Dramaten men har aldrig sett folk så berörda under hela den tiden som på en musikteater.
Men han vill inte ställa "finteater" och musikteater emot varandra eller att det ena skulle anses finare än det andra.
- Om man måste vara påläst för att gå på teater kan man lika gärna läsa böcker, och Shakespeares pjäser spelades för en enkel publik. Teater ska
slå rätt i hjärtat och gå genom hjärtat till hjärnan, inte tvärtom. Vad som är spännande med musikteater är att vi blir skyddslösa och berörda genom musiken och det är häftigt att se.
Teater handlar mycket om igenkänning, den får oss att inse att vi inte är ensamma i vår erfarenhet av livet och kan vara ett sätt för ungdomar att möta vuxenvärlden.
- Poängen med all konst är att hjälpa människor att leva. Vi ska kommunicera med publiken och inte visa hur duktiga vi är. Musiken kan förstärka de stora känslorna så att vi kan förstå med hjärtat. Att få vara med om det, att få sjunga så stora sånger rent fysiskt, gör att man lättare blir berörd och kommer i kontakt med sina känslor som skådespelare. Musiken kan göra dig helt öppen så att du kan ta emot och få sköljas av känslan.

ANDERS EKBORG har medverkat på många cd-skivor men den 11 oktober släpper han sin första soloskiva "Äkta vara", en cd och dvd där han balan-serar mellan rollerna som sångare, skådespelare, producent, regissör och reseledare. Produktionen innehåller en nyskrivenlåt av Björn Ulvaeus och Benny Andersson samt fritt översatta låtar av Stevie Wonder, Michel Legrand, Sting och den italienska kompositören Ricardo Cocciante, en slags italiensk Jacques Brel som Anders Ekborg lyssnat till sedan han var 14 år.

Varje framträdande filmades samtidigt som musiken spelades in. Låtarna är mer eller mindre dramatiserade och innehåller rena spelscener, bland annat en trilogi kring ett förhållande, en slags "sångfilmer" där Anders Ekborg sjunger live och agerar samtidigt. Några låtar spelades in med symfoni-orkester i Prag, på restaurang Pelikan, på ett tåg och i en sängkammare.
- Jag ville göra något äkta och ett sant intryck. Därför ville jag göra en riktig liveinspelning och inte bara klippa ihop efteråt för att visa att jag faktiskt kan sjunga på riktigt. Låtarna har vi spelat in i olika miljöer vilket gör att det är skillnad på ljudet på olika låtar, den känslan ville jag ha. Det är verkligen här och nu. /Marie Stark

Fotnot: I slutet av oktober sänder SVT dokumentären "Anders Ekborg - skådespelare och sångare". Under allhelgonahelgen medverkar han i Maria von Helands tv-thriller "Den som viskar" och i jul spelar han kungens rådgivare Gabriel Lejonhuvud i äventyrsserien "Snapphanar".

GUD, VAD HÄRLIGT ATT FÅ SPELA FÖRÄLSKAD I SIN EGEN MAN!

Lia Boysen blev livrädd när hon mötte sin man Anders Ekborg för första
gången – känslorna var för starka. Och just deras passion och tempera-ment har gjort att de fått kämpa hårt för sin kärlek. Nu får vi äntligen se
dem spela tillsammans, i minithrillern ”Den som viskar”.

Av: CHRISTER OLSSON

När jag träffar Lia Boysen och Anders Ekborg ute i deras charmiga om- och tillbyggda trävilla i Nackasund, med egen badplats på baksidan av huset,
är det första gången jag träffar dem tillsammans. Anders håller på att fixa lunchen till barnen Channa och Dina i köket. Nu i november får vi också se
dem spela mot varandra för första gången, i Maria von Helands psykologiska tv-thriller ”Den som viskar”.
– Det var en fantastisk trekant egentligen, säger Lia Boysen med en skämt-sam anspelning på regissören.
– Maria är underbar. Hon har jobbat i Berlin i 15 år och visste ingenting om svenska skådespelare, men så kom hon hem och träffade Anders i köket och sa: ”Gud, en svensk Sean Penn, dig måste jag ha med!” Hon skrev rollerna direkt för oss.

Lia och Anders spelar ett par som varit tillsammans i många år och som träffades som unga (”det gjorde ju vi också”), men vad inte mannen vet
är att kvinnan varit otrogen med hans bäste vän i sex år.
– I en scen där jag hälsar på min man i häktet tittar jag på hans händer och ser Anders ärr och då vet jag, precis som min roll Kattis gör, var alla ärren kommer ifrån. Det är sådant man får gratis om man känner varandra, och sedan kan man använda det för att uttrycka smärtan.
Några uttalade sexscener finns inte med.
– Men vi kysstes och bråkade och fick betalt, säger Lia. Och jag kan definitivt säga att jag föredrar att kyssa Anders framför alla andra.

Vad var svårt med att spela mot varandra?
– I livet är Anders mycket snabbare än jag på att ta beslut, på både gott och ont. Det är bra att jag är mer eftertänksam, men ibland skulle jag inte få någonting gjort utan Anders. Och så var det när vi jobbade också.
Både Anders och Lia är temperamentsfulla, passionerade människor som inte är rädda för att höja rösten när det behövs.
– Jag skulle inte kunna leva med en man som vuxit upp i ett hem där man aldrig höjt rösten mot varandra. Men temperament är inte bara charmigt. Det finns något väldigt levande och passionerat där, men även en destruktiv sida, konstaterar hon.

De träffades på krogen, just när Lia var mitt uppe i inspelningarna av ”Storstad”, en av SVT:s första stora såpasuccéer, och Anders hade precis anställts av Dramaten.
– Jag blev livrädd när jag träffade honom och kände att kommer jag för nära den här mannen så kommer jag aldrig därifrån. Efter vårt första möte undvek jag honom i månader. Jag var rädd - det kändes alldeles för seriöst. Anders drabbades på ett liknande sätt.
– Han har berättat att efter ett av våra första möten drömde han att vi fått barn. Han stod med en fot i en spjälsäng och en mörkhårig flicka med bruna ögon höll i hans ben… och sedan blev det ju så! Jag ser det här som lite av en belöning för att vi kämpat för vårt förhållande.
Folk ger upp för lätt, man får så oerhört mycket igen av att ha kämpat. Jag kan känna att det är ovärderligt att ha gått igenom de skärseldarna. För inte är det lätt att vara två. Hon tystnar.
– Vi har mest bara varit ifrån varandra på grund av jobbet, men de säger ju att sjömansäktenskap är de mest lyckliga. Jag tror på växelverkan. Anders bryter in.
– Jag tror det är bra att se vad den andra gjort på jobbet. ”Kristina från Duvemåla” var ju så abnormt, överjävligt hårt egentligen, och tog knäcken på flera i ensemblen för lång tid framåt. Det var en fyra timmar lång föreställning och ofta när jag kom hem var Lia helt upptagen med allt hemma och såg inte allt som jag släpade med mig hem. Det kunde vara fruktansvärt tungt.
Det är mycket på jobbet som är svårt att dela – om man inte sett det själv.
Lia ser på honom.
– Men när det varit ett pressat schema och många jobbiga saker har du alltid sagt: ”Gud vad skönt att vi har varandra!”

Kurvig, rågblond och med leende blåklintsögon – i genombrottsfilmen
”Det nya landet” förkroppsligade hon drömbilden av den svenska kvinnan.
Men Lia Boysen är född i Köpenhamn och har både svenskt kungablod, genom mormor, född Bonde, och österrikiska gener från farfar. När föräldrarna skiljdes flyttade mor och dotter till Sverige. De slog sig ner på landet i Sörmland, nära mormor. Storstadsbönan hamnade på vischan, sade ”hvis” istället för ”om”, lekte med bondgrabbarna, slogs och brottades och vägrade ha både klänning och kjol. När hon var tolv flyttade de till Järna och delade på ett rum på sju kvadratmeter.
– Det var inte så lyckat just i den åldern, men idag är jag otroligt nära både mamma och pappa. De är mina bästa vänner. Jag är nog en blandning av dem båda. Förutom mina tre nästan 20 år yngre systrar har jag två halvbröder i England som jag precis börjat lära känna. De är 24 och 25 år gamla och underbara människor som jag har spännande diskussioner om livet med.

Dottern Channa föddes på sjukhus eftersom Anders och Lia höll på att flytta i samma veva, men Dina föddes hemma utan smärtlindring – precis som Lias mamma gjorde med hennes småsystrar. Lia använde tygblöjor till båda barnen, gjorde sina egna matpuréer och Channa hör till de få barn i Sverige som aldrig gått på dagis. Både Channa och Dina går i Waldorfskola, som deras mamma fick göra.
– Anders och jag var på nästan alla skolor både här och inne i Stockholm för vi hade lovat vår dotter att hon skulle få världens bästa fröken. Channa har gått där i fyra år och älskar sin fröken och sin klass. Det är litet och tryggt och jag tror de behöver det när Anders och jag flackar och flänger så mycket. Liksom mamma har Channa planer på att bli skådespelerska.
– Vi försöker hålla i tyglarna, men hon fick provfilma för en roll i filmen ”Storm” – fast den scenen klipptes bort… Hon tittar plötsligt upp.
– Det är extremt krävande att filma på något märkligt sätt. Jag blir helt urlakad. Jag behöver fyllas av poesi!
– Vi har i princip jobbat dygnet runt den senaste månaden och det har varit kaotiskt, förklarar Anders. Man har varit tvungen att vara i ett superladdat läge från det man vaknar tills man går och lägger sig.

Som om det inte skulle räcka med ”Den som viskar” spelar Lia dessutom misshandlad hustru i Anders Nilssons episodfilm ”När mörkret faller”, som nyss haft premiär. Hennes roll har en förebild i verkligheten.
– Det var krävande, fruktansvärt. Otroligt förnedrande situationer att spela, psykiskt tärande att göra. Kanske ännu mer för att jag vet att den kvinnan, som jag lärt känna, varit med om det, fast hundra gånger värre. Dessutom var hon med under inspelningen – och det ställer ju andra krav på äkthet. Jag kände att jag verkligen måste rättfärdiga den här människans upplevelser och hennes kamp.

Varför dröjde det så länge innan ni vågade spela mot varandra?
– Jag tror det är en mognadsgrej. Nu längtade jag nästan efter det.
Jag kände mig trygg i det jag kan om filmskådespeleri och var mogen för ytterligare ett steg. Det var en lyx att få tillbringa den lilla fritid man har tillsammans. Och när jag gick omkring på inspelningen och väntade kunde jag njuta av att få titta på min man… Gud, vad härligt att få spela förälskad i sin egen man… det borde man kunna få göra lite oftare när vi ändå är i samma yrke!
Anders håller med.
– Men vi behöver inte spela ett par i femtioelva filmer. Det skulle kanske bli lite väl puttenuttigt, säger han.

--------------------------------------------------------------------------------

LIA MARIKA HATZ BOYSEN

YRKE: Skådespelare
ÅLDER: 40 år
FAMILJ: Maken Anders Ekborg och barnen Channa, 11, och Dina, 8 år
BOR: I villa i Nacka utanför Stockholm
AKTUELL: Med thrillern ”Den som viskar”, med Anders Ekborg och Pernilla August, i SVT. Anders har också en av huvudrollerna i SVT:s stora julsatsning ”Snapphanar.

FYRA NYANSER AV ANDERS EKBORG

Sångaren och skådespelaren Anders Ekborg släpper i dagarna sin debut i eget namn. En kombinerad CD och DVD. CD:n låter som en vanlig skiva. Men lägger man in DVD:n i spelaren inser man snart att den inte är det.

Många av dagens skivor, i synnerhet inom popmusiken, är ihopredigerade från olika tagningar, säger Anders. Det handlar sällan om ett "performance" från början till slut. Jag ville göra något som verkligen var på riktigt.
Varje låt är därför inspelad och filmad samtidigt - i stunden. Både sång, instrument och visuellt framträdande har fångats i ögonblicket, på olika platser. Bland annat i en villa, på en krog, i Prag och i en tågkupé.

Vi känner Anders Ekborg både som skådespelare, sångare och i kombinationen som musikalartist. Fast Ekborg föredrar att kalla det musikteater, eftersom ordet musikal ger associationer till en ganska begränsad sorts låtar.
Ekborg gick så långt att han startade den egna etiketten Äkta vara, på vilken han hoppas kunna ge ut annat som spelats in på ett lika naket och ärligt sätt. Något som också kräver sin artist.
Han är ganska utarbetad men utstrålar stor tillfredsställelse när vi träffas på Mono Music-kontoret på Skeppsholmen i Stockholm. På dagarna synkas ljud och bild till den egna DVD:n. På kvällarna är han i rollen som Judas den mest hyllade aktören i nyuppsättningen av Jesus Christ Superstar.
- Jag har fått en del förfrågningar om att göra en CD genom åren, erkänner han. Men jag har velat hitta på något som verkligen är jag, inte bara göra en platta för sakens skull.
Många ser Ekborg som en musikalartist och vill att han ska göra en Jöback eller Körberg och sjunga in liknande material. Men det har inte känts rätt. Han har velat göra något mer unikt för honom.
I slutändan har han valt att översätta ett antal låtar av sin favoritartist Riccardo Cocciante från italienska till svenska. Ibland rakare översättningar, ibland friare tolkningar.
- Jag hade inte skrivit texter själv, men när jag väl började gick det förvånnsvärt lätt, erkänner han. Kanske var det helt enkelt dags. Kanske var låtarna redan en så stor del av honom att han redan visste vad han ville förmedla med dem.
Stora känslor handlar det om. Riccardo beskrivs av Ekborg som en italiensk Brel. Här finns passionen, desperationen, sorgen och den intensiva livsnärvaron.
Ekborg vet att många har svårt för de stora känslorna och gesterna. Det är inget man har på i bakgrunden, vare sig på DVD eller CD.
- Man kanske bara ska ta några låtar i taget, funderar han, medveten om att hans debut för många kan bli för mycket berg-och-dalbana, både emotionellt och dynamiskt.

Han berättar om att äldre män i hans närhet, sådana som är vana att inte prata om känslor, har blivit lite besvärade och börjat prata om annat när han spelat upp materialet.
Produktionen hade aldrig blivit av om inte Ekborg hade en massa vänner med olika spetskunskaper som ställde upp utan ekonomiska garantier. En nyckelperson var ljudteknikern Bernard Löhr, nyligen grammisnominerad för ljudet på ABBA - The Movie. Han har spelat in allt ljud och synkat det med bilderna.
Två andra nyckelpersoner är de som arrangerat låtarna: Bengt Magnusson (inte TV4-profilen) och Anders Lundquist. Den sistnämnde bör dock inte förväxlar med denna artikels författare.
/ Anders Lundquist

JAG HAR SVÅRT FÖR LAGOMHETEN

Han hatar hycklare. Ratar allt som är fejk. Det gäller även när musikalstjärnan Anders Ekborg nu släpper sin första soloplatta.

Av: CHRISTER OLSSON

ÄKTA ÄR ETT honnörsord för Anders Ekborg. Därför heter hans första solo-skiva ”Äkta vara”. Allting är inspelat live, och dessutom filmat samtidigt så
att ingen ska tro att han bluffar.
– Jag är uppvuxen med att håller man på med någonting så ska det vara på riktigt. Och jag är själv sån i grund och botten. Jag är mycket mer skämtsam och clownartad privat, men jag ger nog ett väldigt seriöst intryck till människor i allmänhet.
– Fast när jag gör egna konserter har jag ofta långa, uppsluppna mellansnack där jag berättar roliga historier – och det förväntar sig inte folk alls.
”Äkta vara” är en reaktion mot skivbranschen av idag.
– Jag ville visa att det går att göra låtar live, utan att klippa och klistra. Förutom en ny låt av Björn Ulvaeus och Benny Andersson innehåller skivan översatta ballader av bland andra Stevie Wonder, Sting och egna favoriten Ricardo Cocciante. Anders har varit producent, regissör, textförfattare, bild-producent, ljussättare, reseledare och artist och cd:n, med tillhörande dvd,
är inspelad i en kyrka, på ett tåg, en restaurang, i en tom villa och vid flera tillfällen ligger känslorna utanpå huden.

ÄNDA SEDAN succén med ”Kristina från Duvemåla” har Anders funderat på
en egen skiva.
– Jag ville inte göra musikallåtar eller hits, men ändå ha en röd tråd och jag ville göra något som var äkta, med hjärtat och med mycket känslor. Många
av de här låtarna har jag älskat sedan jag 14-15 år gammal. Skivan är ett bokslut – det här är jag.
Anders flyttade till Tollarp i Skåne när han var 16. En kompis till honom utbildade sig till skodesigner i Italien och kom ofta hem med nya, spännande skivor. Samtidigt lyssnade han mycket på Black Sabbath och Deep Purple.
– Jag har ingen musikalisk skolning alls, säger han. Jag låtsas läsa noter bara. Men man lär sig vad man behöver och så småningom har jag fått tillit till den kunskap jag tillgodogjort mig under åren.
– Det var Dan som hade sångarrollen i familjen. Vi sjöng tillsammans på fester när vi var 17-18, men det var inte förrän på scenskolan som jag blev upptäckt av andra.
Han frågar om jag är hungrig samtidigt som han tar fram ett kycklingben ur kylen och slänger ihop en tomatsallad. Anders och hustrun Lia bor tillsammans med barnen Channa och Dina i en fantastisk sjöidyll, bara ett långt stenkast från de monstruösa varuhushangarerna i Sicklas köpkvarter utanför Stockholm. Köksön i mitten av det rustika köket är till stora delar Anders egen skapelse.
– Jag hatar hyckleri, säger han plötsligt. Det är det värsta jag vet på denna jord. Jag avskyr människor som inte vågar stå för vad de säger. Som inte vågar stå upp för orättvisor. Maktmänniskor som utnyttjar sin ställning gentemot människor som är svaga är vidriga.

KRAVET PÅ ÄKTHET märks i allt Anders gör.
Vare sig det handlar om dogmaliknande skivor, teater eller film.
– Där var min pappa en föregångare – han spelade teater på ett helt nytt sätt, och även film. Han pratade helt normalt när alla andra lät uppspeedade. Redan i ”Sommaren med Monica” kan man se att han hade ett… vanligt sätt att vara. Och han vågade vara det.
För en tid sedan fick Anders en serie artiklar om sin pappa, legenden Lars Ekborg, från ett gammalt fan.
– Pappa var extremt seriös och brann för det här yrket. Bland artiklarna fanns några intervjuer och när jag läste dem var det som om det var jag som pratade. Jag var nio år när han dog så vi pratade aldrig om jobb eller teater och ändå säger han nästan ordagrant vad jag själv brukar säga. Det är så jag ryser, faktiskt…

DET FINNS något klart osvenskt över Anders, inte bara i hans utseende utan även i hans sätt att vara, hans allvar och oräddhet inför starka känslor.
– Det finns en lagomhet i Sverige som jag har svårt för. Vi har lagom film-stjärnor som är lagom snygga, lagom temperamentsfulla, lagom charmiga…
och som är ofarliga för alla. Svensk politik är likadan. Han skrattar.
– Om jag träffar italienare eller fransmän tror de aldrig att jag är från Sverige. Alla invandrare jag åker taxi med frågar var jag kommer ifrån. När jag säger Stockholm börjar de skälla ut mig – vågar du inte stå för att du kommer från ett annat land?
Trots att både pappa Lars och storebror Dan valde att bli skådespelare hade Anders ingen tanke på en scenkarriär.
– Jag var bara blyg när jag var barn, och jag är inte exhibitionist för fem öre, säger han.
Istället valde han att flytta till Portugal där hans styvfar ordnat jobb i ett växthus. Diktatorn Salazar hade störtats några år tidigare, men landet var fortfarande ett av Europas fattigaste.
– De jag jobbade med hade stampade jordgolv och en del hade inga dörrar
till sina hus. Av de 13-14 anställda fanns det en kvinna som kunde läsa och skriva. Men de var extremt lyckliga människor ändå. I stället för att sitta och gnälla var det härifrån och framåt som gällde. Det gjorde ett starkt intryck på mig.

NÄR HAN kom hem reste han runt i Sverige och Norge ett par år som montör av skuggningsautomatik för växthus.
– Den tiden var ovärderlig. Jag träffade alla sorters människor och när man vant sig vid att jobba med vanliga jobb kommer man alltid att ha en fot kvar
i den världen – det är otroligt viktigt.
Efter lumpen blev han flyttgubbe samtidigt som han fick en statistroll i en
tv-film. Regissören försökte få honom att leva ut sina känslor, skrika rakt ut.
– Det var en sån otrolig kick första gången jag märkte den här, jag skulle nästan säga genen, som jag har i mig. När man trycker på vissa knappar händer något. Det är som en drog. Man försätts i ett tillstånd man inte visste fanns.
Anders hade varit på Dramaten i fem år när han fick rollen som Karl-Oskar.
- Mitt liv ändrades på så många plan – Lia och jag fick barn och jag fick ett nytt liv som sångare.

TIDEN MED ”Duvemåla” innebar fem år av framgångar, men också fem år som höll på att knäcka honom.
- Debatten om utbrändhet var inte i gång då, men jag var inne på Epidemiska sjukhuset i Göteborg med alla symtom.
- Jag fick hallucinationer på scenen – kistan började åka omkring – jag hade tunnelseende och hjärtklappning. Vi spelade sex föreställningar på 4,5 timme i veckan och jag var på scenen hela tiden. Men jag och Helen (Sjöholm) hade ett samarbete som var helt unikt.
Vad har Lia betytt för dig?
– Det går inte att beskriva. När ett förhållande djupnar så mycket som vårt går det gradvis. Hon har betytt extremt mycket för att jag skulle kunna hitta mig själv, våga vara mig själv och tycka om mig själv. Vi kompletterar varandra.

--------------------------------------------------------------------------------

Lia om Anders:
– Det finns ingen bättre! Tänk att få leva med någon som man aldrig blir mätt på – varken som man, vän, skådespelare eller sångare.
Lia Boysen, skådespelare och gift med Anders.

Dan om Anders:
– Anders är en lysande artist och en av de bästa sångare vi haft i det här landet. Jag är ju storebror med allt vad det innebär, men vi har aldrig konkurrerat om jobben eller varit avundsjuka på varandras framgångar.
Dan Ekborg, skådespelare och bror till Anders.

--------------------------------------------------------------------------------

KORT OM:

NAMN: Anders Ekborg
YRKE: skådespelare, artist
ÅLDER: 46
FAMILJ: hustru Lia Boysen, 40, och barnen Channa, 11, och Dina, 8
BOR: i villa i Nacka
PÅ MERITLISTAN: musikaler som ”Kristina från Duvemåla”, ”Evita”, ”Chess”, ”Jesus Christ Superstar” och filmer som ”Sista kontraktet”, ”Tomten är far till alla barnen”, ”Strandvaskaren” och ”Falla vackert”.
AKTUELL: med sin första soloskiva ”Äkta vara” och SVT-serien ”Den som viskar”, som sänds i allhelgonahelgen. Han spelar också den grymme fogden Gabriel Leijonhufvud i SVT:s stora julsatsning ”Snapphanar” och är enda svenska artisten i musikalföreställningen ”Best of West End” som uppförs i Stockholm, Göteborg, Linköping och Karlstad under oktober.

DET VAR VERKLIGEN KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET

Smärta och tårar på scenen - men privat gäller lycklig kärlek och
förverkligade drömmar för Anders Ekborg. Nyckeln till allt är
livspartnern och arbetskollegan Lia Boysen.

Av: CATIA HULTQUIST

Det är inte utan att man blir lite orolig när man ser på Anders Ekborgs kombinerade cd och dvd "Äkta vara". Anders sjunger övertygande om brusten kärlek, gråter i flera sekvenser och ser ibland så trasig och hjälplös ut att man får lust att ge karln en näsduk och en fyra whisky.
I en nyhetsartikel om Anders kan man läsa om stress, utbrändhet och plötslig semester. När vi ses på Källhagens värdshus på Djurgården syns inte ett spår av den plågade figuren. Anders viftar bort det där med utbrändheten och kallar det en överdrift. Och han verkar faktiskt må ganska bra och ser så där glad ut på ögonen som man kan göra om man precis lyckats med något. Vilket han ju har. Anders har precis sjösatt sin kreativa "baby", det där halvgalna drömprojektet som föddes för några år sedan efter ett restaurang-besök med frun Lia Boysen.
- Jag ville göra en egen skiva, som inte var musikalmusik och hade en röd tråd, som var min egen. Jag ville göra något som inte lät som allt annat som man hör på radio. Då föddes idén att göra en hel skiva med liveinspelningar. Sedan tänkte jag att när man ändå håller på och spelar in låtar live kan man ju filma också, en sorts dogma-konserter. På så sätt kunde jag ju också slå ihop mina två yrken, artist och skådespelare.

OCH EFTERSOM ANDERS inte hade något skivbolag i ryggen blev nästa steg att be sina kompisar från de två branscherna (till exempel artisten Tommy Nilsson) att ställa upp på "spek" och vänta med betalningen till i efterhand.
- De flesta frågade "Går det här verkligen?" och var otroligt tveksamma till
en början. Sedan ställde de upp för att det var så galet, de tyckte det var kul med utmaningen.
Två av de tillfrågade kompisarna var superstjärnorna Björn Ulvaeus och Benny Andersson.
- Jag frågade Björn och Benny "kan inte jag få en låt?" Och så fick jag det.
När jag hade den i ryggen kändes det som om det här faktiskt skulle funka.

MEN LIKA SÄKER som Anders kände sig när han hade fått sin Björn & Benny-låt, lika nervös blev han när Benny, med det kreativa geniets rätt,
fick för sig att ändra i den i sista minuten.
- Och det var verkligen i sist minuten. Jag svängde förbi honom innan jag skulle flyga till Prag och spela in den. Allt var redan klart sedan länge och taxin till Arlanda stod och väntade. Han satt vid pianot och började spela den och sa plötsligt: "Vänta, jag ska bara ändra ett stycke så att den passar dig bättre".
- Först trodde jag att han bara skojade. Sedan när jag insåg att han inte gjorde det och tiden bara gick blev jag ordentligt nervös. Men när han till slut gjort det han skulle och började prata om att ändra mer var jag tvungen att sätta stopp.

Hoppas du nå en större publik nu?

- Jag hoppas så klart nå en större publik. Den publik jag har nu är väldigt blandad, många har sett mig i olika musikaler. Och så har jag ju en trogen grupp fans, mest medelålders kvinnor, som brukar komma på mina konserter.

Har det blivit för mycket musikaler tycker du, är du rädd för att hamna i ett fack?

Jag är inte trött på musikaler, däremot är jag lite rädd för att få stämpeln som musikalartist på mig för alltid. Men det här året har jag verkligen kommit tillbaka in i min andra bransch, filmen, och det känns jättekul. Bland annat har jag gjort "Den som viskar" där jag spelar mot min fru Lia, där rollerna är specialskrivna för oss.

Din fru Lia Boysen har stöttat dig i projektet, är med i en film på "Äkta vara" och ni har även spelat mot varandra. Hur är det att jobba så nära ihop med sin fru?

- Det är klart att vi var lite nervösa eftersom det var en hel del svåra scener i "Den som viskar". Både Lia och jag har väldigt stora äkthetskrav, samtidigt måste man våga kasta sig ut och prova sig fram för att hitta den rätta känslan. Och eftersom vi känner varandra så bra så räcker det med ett ögonkast för att märka om något vi testade kanske inte blev så bra. Och på det sättet är det ju lite läskigt att jobba ihop med den man känner så väl. Samtidigt är vi så trygga med varandra att det fungerade jättebra. Jag fick verkligen en kick av det och vårt förhållande fördjupades.
- Vi behövde ju aldrig berätta för varandra om det hade varit slitigt på jobbet den dagen, som man kanske behöver göra annars. Då kan det bli en massa missförstånd när man kommer hem helt uttömd och förväntas ta sig an en massa saker som väntar hemma, disk och stök.

Hur hanterar ni konkurrens, om det till exempel skulle gå bättre för den ena?

- Det har aldrig funnits känslor av avundsjuka mellan oss och vi tycker inte heller att vi konkurrerar med varandra. Hon är ju kvinna och jag är man. Det är klart att om hon är med i en film som verkar kul kan jag känna att "det där vill jag också vara med på". Men det riktar jag ju aldrig mot henne.
- Vi vet båda vad vi kan och har ofta fullt upp med jobb. Om det skulle bli mindre jobb ett tag känner nog båda två att vi äntligen kan få tillfälle att förverkliga andra drömmar, att skriva eller något. Det skulle dröja ganska länge innan man kände sig rastlös.

Ni verkar vara ett bra team?

- Vi är ett jättebra team. Det har vi vetat ända sedan vi gifte oss och hade ett tre dagars bröllop ute på landet. Vi kom på idén tillsammans och organi-serade och genomförde alltihop. Det var ett gigantiskt knytkalas med 200 personer, cirkustält och lastbilar med kött och korv, så det var otroligt mycket organisering och planering. Och så började det regna också mitt uppe i allt - men det blev fantastiskt lyckat.

Hur träffades ni?

Vi träffades 1990 genom gemensamma bekanta, jag kände bland annat hennes ex. Första gången vi möttes var ute på krogen - och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Vi kanske inte förstod det då, men det var det.
- Sedan dröjde det några månader innan vi blev ihop. Och då visade det sig att vi hade en massa saker gemensamt. När jag kom hem till henne första gången upptäckte jag att hon hade konst på väggarna som min styvsyster hade gjort. Det kändes som om vi på något sätt skulle ha mötts, förr eller senare.

Hur har ni lyckats hålla ihop så länge?

Mitt tips är att ha tålamod med varandra. Att man ska stå bredvid varandra och stötta - och inte stå för nära varandra. Man ska låta den andra vara som den vill. Man ska inte heller vara så rädd för konflikter. Försök söka roten till konflikterna istället för att tro att allt är helt fel så fort det blir bråk.
- Lia och jag grälade jättemycket de första åren. Vi är nog ganska lika på det sättet att vi har kontrollbehov och gillar att styra och bestämma. Nu för tiden har vi olika ansvarsområden. Ansvaret för barnen delar vi på.

Du gråter mycket i filmerna på "Äkta vara". Har du nära till tårar?

Egentligen inte, jag är inte direkt blödig och jag gör det så mycket då jag jobbar. Men jag gråter alltid då jag ser filmen ET, den där scenen när han är död och den lilla killen står bredvid. Men vi män har ju ofta svårt för det här med tårar och känslor. När jag till exempel visade de här känslosamma scenerna från dvd:n för min svärfar, då började han plötsligt prata då det var som känsligast. Och jag ville bara säga åt honom att vara tyst och titta.
- Det är väl lite svenskt också, att det alltid är så fint att vara lugn och samlad. Till exempel när det gäller politik anses alltid den som behåller lugnet vara vinnaren, medan den som blir upprörd och engagerad är förloraren... Det där kommer jag aldrig att acceptera. I mina ögon är man aldrig en förlorare om man brinner för något.

Du har två döttrar. Hur är du som pappa?

- Jag är världens bästa pappa (skratt)! Jag fick själv en ganska traditionell uppfostran men Lia har hjälpt mig att bli en bättre förälder och att se saker och ting på alternativa sätt.
- Vi är väldigt skeptiska till mediciner. Vi kör hellre ett lökomslag om barnen har ont i öronen än ger dem penicillin (när jag ser lätt frågande ut förklarar Anders hjälpsamt hur man gör ett lökomslag).

Inga fler barn?

- Nja, vi har funderat på det. Men vi har det rätt så lugnt och skönt nu.
Och det finns tvillingar i släkten, så jag tror vi nöjer oss med dem vi har.

--------------------------------------------------------------------------------

SKÅDESPELAREN OCH ARTISTEN

NAMN: Anders Ekborg
ÅLDER: 46
YRKE: skådespelare och artist
BOR: i ett hus i Nacka
FAMILJ: Gift med skådespelerskan Lia Boysen, 40. Tillsammans har de barnen Channa, 11, och Dina, 8.
AKTUELL: Live cd:n/dvd:n "Äkta vara". Syntes nyligen i tv-thrillern "Den som viskar". Spelar kungens rådgivare Gabriel Leijonhufvud i äventyrsserien "Snapphanar" i jul.

BRÅDA DAGAR FÖR ANDERS EKBORG

Anders Ekborg är aktuell i dubbel bemärkelse. I november kommer han till Jönköping med föreställningen Queen - Another Kind of Magic och i december med julshowen The Christmas Show. Men redan i förra veckan var han på besök i stan för att träffa JP.
- Det blir inte mycket ledigt under hösten. Men jag försöker dela upp det mellan sång och skådespeleri. Förra halvåret filmade jag bara, och nu gör jag musik, berättar han.
Att ständigt hoppa in i nya projekt och resa runt bland olika scener kan verka ansträngande. Men Anders klagar inte.
- Det är klart man blir trött, men det är inte mycket som är jobbigare än Kristina från Duvemåla. Man får kämpa på, säger han.

Den snart 47-årige Ekborg är uppvuxen i en skådespelarfamilj. Men det var inte alltid självklart att han själv skulle ge sig in i branschen. Han hoppade av gymnasiet för att arbeta i blomsterhandel och växthus, som resemontör och flyttkarl. Men när han var 22 blev han övertalad av sin skådespelande storebror, Dan Ekborg, att testa skådespelaryrket.
Anders utbildade sig vid Teater och Operahögskolan i Göteborg och sedan dess har han spelat huvudrollen i otaliga musikaler, teateruppsättningar, filmer och tv-serier. Efter det stora genombrottet 1995 i rollen som Karl-Oskar i Kristina från Duvemåla har det rullat på konstant.
Hur orkar du med tempot?
- Jag laddar batterierna genom att bada badkar i timmar. Jag har som krav att det finns badkar på de hotell jag bor på. När jag är hemma snickrar jag och lagar mat, säger han.

Anders Ekborg ger ett lugnt och samlat intryck. Men när han berättar om hur folk fotar och filmar honom privat får han något mörkt i blicken.
- På ett tåg var det två tjejer som filmade mig med sina kameramobiler helt ogenerat. Och efter en middag i Helsingborg i somras blev jag fotad på vägen hem. Man har tappat respekten för folks revir. Det är obehagligt.
Men det är väl den här nya Idol-skiten som gör att man ser ner på folk i yrket, säger han.
Anders menar att det tar ett bra tag att lära sig behärska artistyrket. Så hemma hos familjen Ekborg är det bannlyst att titta på Idol.
- Det är hemskt, en freakshow som förstör deltagarnas liv. Det är mobbing-tv med en inkompetent jury, säger han.
Det ska vara äkta för att Anders Ekborg ska gilla det. Så han bestämde sig för att göra det själv.

Förra året gav han ut sin första och helt egenproducerade soloplatta, betitlad just Äkta Vara. Skivan är både en cd och dvd med liveinspelade låtar och novellfilmer.
- Inget är fejkat. Jag ville spela in live i olika miljöer för att få en äkta känsla.
Då kunde jag lika gärna filma det också. En låt spelades in på ett tåg mellan Stockholm och Växsjö, berättar han.
Han beskriver sin egen musik som kraftfull men ändå känslig. Det är mycket passion, och vill man få ett grepp om hur den privata Anders Ekborg är gör man kanske bäst i att köpa plattan hellre än att smygfilma honom. För han berättar själv att han är nära ett nervöst sammanbrott.
- Det är lite ostrukturerat just nu. Men snart åker jag till England för att börja repetera Queen - Another Kind of Magic, så nu är det det som gäller.
Han tycker bara att det känns lite läskigt att hinna lära sig låtarna. Inför många av de stora konserterna har man bara några dagar på sig att repetera innan det är dags för show.
- Nu har vi elva dagar på oss och alla har fått låtarna innan. Men ibland börjar man samma dag som showen ska vara. Innan min första stora arenakonsert visste jag inte vad jag hette, säger han.
Det har hänt flera gånger att han glömt texten, men det är inte alltid det märks. Den senaste stora tabben gjorde han i somras på en konsert i Danmark.
- Det var en Andrew Lloyd Webber-konsert och jag skulle sjunga Fantomen på Operan. Det satt 15 000 i publiken och jag fick improvisera en hel vers.
Men ingen märkte det eller sa något efteråt. Fast själv blir man helt förstörd, det är en nära döden upplevelse.
Man skulle kunna tro att över 20 år på scenen skulle ha trollat bort all nervositet. Men icke.
- Det finns nästan inga artister jag känner som inte skulle ge en miljon för att slippa gå upp på scenen. Det är så mycket adrenalin, man är helt förvirrad.
Oj, men känns det aldrig bra?
- Det är sällan man njuter av att vara på scen, det kommer först efteråt. Det är som att hoppa fallskärm eller flyga ett jetplan. Man måste vara uppe i det, vara fullt fokuserad och ge.

Men det är inte så att han inte ser fram emot sina olika projekt. Tvärtom.
När julshowen tillsammans med Christer Sjögren, Di Leva, Sarah Dawn Finer och Shirley Clamp kommer på tal lyser Anders Ekborg upp i ögonen.
- Det blir otroligt kul och bjussigt. Jag blev själv chockad när jag såg blandningen av artister. Vi har olika publik och olika bakgrund, det blir gränsöverskridande, säger han.

Parallellt med Queen - Another Kind of Magic och The Christmas Show drar nästa stora projekt igång. Anders Ekborg har fått en av rollerna i en nyskriven engelsk musikal, London - The Musical. Förberedelserna börjar
i november, och premiären är planerad till i februari i Stockholm.
Men en sak i taget. Först ska han till Jönköping två gånger om.
Den 10 november kan du se och se och höra honom sjunga Queens gamla hits, och den 8 december levererar han jullåtar. Båda konserterna framförs
i Kinnarps arena.
/ Frida Eriksson

ARTISTEN OCH MATÄLSKAREN ANDERS EKBORG:
JAG LAGAR ALLTID MAT UTAN KOKBOK

Han är uppvuxen på strömming och fläsk - men lagar själv helst eleganta franska rätter. Och bland vännerna är artisten Anders Ekborg känd för att kunna snabbt sno ihop middagar för 30-40 personer.

Av: CHRISTER OLSSON
Foto: MONIKA FRANZON

Min mamma var väldigt duktig på att laga mat, säger Anders Ekborg. Hon lagade mycket husmanskost eftersom hon kom från väldigt enkla förhållanden. Det var bara fläsk med löksås, strömming och stuvad vitkål när jag var liten så när jag själv blev intresserad av att laga mat slog det över åt andra hållet - det blev mycket eleganta, franska rätter. Allt sådant jag aldrig fick när jag växte upp. Det är först på senare år jag börjat laga husmanskost igen...
Han skrattar.
- Olivolja är en sådan sak som aldrig fanns i vårt hem. Jag hade aldrig hört talas om den förrän jag var 20.

ANDERS EKBORG ÄR MYCKET matintresserad och är den som lagar all mat hemma. Även om det händer allt oftare att hans fru Lia tar över vid spisen.
- Vi har väldigt mycket middagar, säger han. Det är väl det jag är känd för i vänkretsen - att jag på några timmar alltid kan fixa en middag för 30-40 personer. Senast var det en grannes dotter som skulle fira studenten. Då tog jag min stora utomhuswok - som jag för övrigt fått av skådespelaren, och numera TV-kocken, Per Morberg som jag lagat många middagar ihop med - och gjorde en studentmiddag. Det var säkert 120 personer!

Många av Anders bästa matminnen hänger ihop med hans resor.
- Jag minns när vi var och filmade i Nice för många år sedan och gick på en riktigt bra krog. Det var helt fantastiskt! Makalöst! Det var första gången jag var på en riktig stjärnkrog - jag jobbade på teatern då och hade det inte så bra ställt. Förrätterna var ljuvliga med smaker jag aldrig upplevt och sedan rullade de in en ostvagn med bara vita ostar - olika getostar, olika brie- och kittostar - den ena efter den andra och alla var lika makalösa!
Han ler åt minnet.
- För några år sedan gjorde jag en konsert i Italien med min gitarrist Bengt Magnusson och efteråt blev vi inbjudna till ett ekologiskt jordbruk där de tillverkade allting på gården. Vi åt en lunch som varade i över fyra timmar. Det kom bara in den ena underbara rätten efter den andra i en oändlig rad - helt otroligt!
Däremot har han inte så roliga matminnen från Portugal där han bodde och arbetade i slutet av 1970-talet.
- Där jag bodde hade de väldigt dålig matkultur. De var bra på fisk, men det de kallade "kobiff" var ett köttstycke stekt i olja med en ristimbal, lite spaghetti och lite pommes frites - allt dränkt i olja! Det var precis likadant på alla ställen vart man än kom... fast jag lärde mig äta småmusslor där - svenska blåmusslor har jag alltid haft lite svårt för. De smakar för mycket hav.

ANDERS SÄGER ATT han "till 95 procent" är köttmänniska.
- Jag gillar inte ostron och vissa skaldjur. Jag äter räkor, hummer och havskräftor, men inte krabba och vanliga kräftor. Trots att jag fiskat kräftor under hela min uppväxt - riktiga flodkräftor. Jag har säkert fiskat tusentals, men nog inte ätit mer än något hundratal i hela mitt liv - och då bara stjärten och klorna!
Som många genuint matintresserade handlar Anders mest på impuls.
- Kanske lite för mycket. Men det blir så då man är noga med råvarorna. Ofta har jag en idé om vad jag vill göra när jag åker till affären, men sedan får jag se om de har bra kött eller om jag gör någonting annat. När man lagat mat i många år blir det till slut svårt att variera sig och få nya idéer. Jag läser mycket kokböcker, men jag tittar aldrig i dem när jag lagar mat.

Tänker du på att handla ekologiskt och kravmärkt?

- Ja, så långt det någonsin går. Tyvärr är köttfärs och sådant sällan bra. De ligger ofta i märkliga atmosfärförpackningar och det gillar jag inte. Det viktigaste är att man känner att det smakar bra. Jag tycker att vi konsumenter kan vara betydligt tuffare och ställa högre krav på våra handlare.

HAN HÖJER RÖSTEN en aning.
- Det är ju en otrolig skillnad på våra affärer och en grönsaksmarknad i Frankrike eller Italien - går man omkring där finns det bara toppengrejer. Det är restaurangklass på allt! Här har restaurangerna redan tagit det bästa och sedan är det lite halvdassiga rester kvar som ligger utslängda - och folk köper det ändå!
Han ler ironiskt.
- Jag hade faktiskt en idé om att man skulle låta priset på kött falla beroende på hur många dagar det legat och låta folk få handla efter sin budget. På det sättet skulle vi få billigare mat och affärerna skulle slippa slänga någonting - för det är inget fel på kött för att det är några dagar gammalt! Men handlaren bara tittade på mig och skrattade lite ansträngt...

--------------------------------------------------------------------------------

ANDERS EKBORG

YRKE: Sångare och skådespelare
ÅLDER: 48 år
FAMILJ: Hustrun Lia Boysen, skådespelare,
och barnen Channa, 13 år, och Dina,10 år
BOR: I villa utanför Stockholm

--------------------------------------------------------------------------------

ANDERS FAVORITMENY

FÖRRÄTT: Rökt lax med löjrom i brynt smör à la Såstaholm
HUVUDRÄTT: Öppen ravioli med havskräftor
EFTERRÄTT: Nöttårta

--------------------------------------------------------------------------------

ÖNSKEMIDDAGENS GÄSTER

ALBERT EINSTEIN
- en människa med minst sagt rörligt intellekt, som det skulle vara roligt att prata med.
HARPO MARX
- också en intelligent person. Och han har säkert en del roliga historier att berätta.
LARS EKBORG
- det skulle vara roligt att träffa pappa som vuxen. Jag har bara fragmentariska minnen av honom.

--------------------------------------------------------------------------------

ANDERS 5 SNABBA

FAVORITRÄTT: Spaghetti alle vongole, med små musslor, vitt vin, vitlök och musselspad.
FAVORITVERKTYG I KÖKET: Mina knivar. Jag har en hel knivsamling - från japanska knivar till antika franska Sabatier-knivar.
ÄTER ALDRIG: Det är ganska mycket jag aldrig äter - lever, bruna bönor och ägg i alla former.
DRICKER HELST: Alkoholfritt öl.
HAR ALLTID HEMMA: God olivolja.

---

ANDERS EKBORG:
JAG HAR KÄMPAT I HELA MITT LIV MED MITT EFTERNAMN

Anders minns inte mycket av sin far, men ändå har pappan följt honom som en skugga genom livet. Att heta Ekborg har förpliktigat...
- Min uppväxt var hos en mamma som var den klassiska hemmafrun jämte min kände far, den uppmärksammade skådespelaren. Men mitt efternamn har inte gett mig fördelar. Mina framgångar bygger på att jag är sann och ärlig mot mig själv.

Av: GABRIELLA GRÜNWALD
Foto: JENNIFER NEMIE, KARIN TÖRNBLOM, THORBJÖRN ERNVALL

Han har spelat smal kortfilm, bred barnfilm, isande thriller, och stått på musikalscenen. Och är hängiven pappa och äkta man. Idag har han dessutom varit byggarbetare. Anders Ekborg har slipdamm i håret och visar stolt upp ett mörbultat grönblålila finger.
- Just nu går jag mest omkring i blåställ så att projekt husrenovering blir färdigt någon gång...
Han bor med sin fru Lia och döttrarna Channa och Dina utanför Stockholm, men det var mitt i Gamla Stan han växte upp och gick i skolan. Hans far, skådespelaren Lars Ekborg, dog när Anders var bara nio, yngst i syskonskaran med storebror Dan och storasyster Maud.
- Jag minns inte min pappa alls väl, men det har alltid förpliktigat att vara hans son och heta Ekborg. Många tror att det går lättare att ta sig in på teaterskolor och få roller, men så är det inte. Jag sökte tre gånger till scenskolan, för att lyckligtvis komma in i Göteborg till slut. Det jag lärde mig där har betytt oerhört mycket för mig, säger Anders.
Rent karriärmässigt är det ändå rollen i Kristina från Duvemåla som påverkat Anders mest, menar han. Uppsättningen blev stor och tog sig in i den svenska folksjälen. Att han spelat cp-skadad i kortfilmen Påklädningen är det inte många som känner till, trots att den rollen utvecklade honom mycket och filmen fick priser över hela världen.

Genetisk gåva

I mötet med Anders är det rösten som dominerar. Inte för att han är högljudd, tvärtom, han är snarare lågmäld i sin framtoning. Han talar med behaglig röst, med en egen bestämd och samtidigt ödmjuk ton.
- Min röst är en genetisk gåva som jag har fått utveckla. Någon har räknat ut att jag sjungit "live" inför fler än två miljoner människor under karriären. Jag var blyg då jag var yngre, men nu vet jag att min röst är bra, ler Anders.
Han återkommer till känslan av att hans efternamn ibland varit emot honom, och att han känt "du ska inte komma här och komma".
- Min uppväxt var hos en mamma som var den klassiska hemmafrun jämte min kände far, den uppmärksammade skådespelaren. Jag har verkligen kämpat i hela mitt liv med mitt efternamn.

Ärlighet och mod

Han tror att en del av hans framgångar beror på att han är en sann person som försöker att inte spela sina roller utan agera och sjunga utifrån egen smak, närvaro och hjärta. Han klarar inte av att låtsas utan söker upplevelsen från tårna och upp.
- Vem är jag? är en fråga alla bör ställa sig själva, säger Anders. För mig handlar hela livet om att vara ärlig. Ljug aldrig för dig själv eller din omgivning! Det handlar förstås om att ha ett stort mod och våga ta ansvar. Anders talar sig varm för civilkurage, att våga stå upp och säga sitt ord. Att bekänna färg och att ha passion. När något inte känns bra är det faktiskt helt okej att höja sin röst, utan att det leder till personligt angrepp, menar han.
- Det är ju saken i sig man konfronterar, säger Anders. Inte personen. Men det är jättefult att kritisera i det här samhället. Varför? Nej, säg som det är och stå för det! Och löp den linan ut. Jag gillar personligen inte Bob Dylans musik eftersom han har skapat en roll, en medveten stil, vilket han själv också sagt. Men det känns konstlat för mig, och det står jag för. Men han är säkert en himla trevlig person för det...
Anders berättar att han är blygare än sin storebror Dan, som kanske är den som syns mer av de två. De står varandra nära, har många likheter men också många olikheter. De har dock samma humor och höga ambitionsnivå. De ställer stora krav på sig själva - men även på sin omgivning.
- Jag tror att vi har en tydlig direkthet. Vi är orädda, kanske på gränsen till dumhet ibland, ler han. I alla fall om man ska vara karriärsmart. Det är tragiskt när människor nte säger vad de egentligen tycker bara för att nå en fördel. Allt blir politik, och hur mycket äkta passion finns då kvar?

Idol förbjudet!

Orädd är han också hemma. Hos Anders, Lia, Channa och Dina är tv-programmet Idol bannlyst. Anders och Lia anser att det är direkt farligt för döttrarna - och för alla andra som tar del av en "människosyn som är helt cynisk" menar Anders.
- Oj, vilka diskussioner vi har haft! Tjejerna har varit ledsna men det börjar gå över nu, även om de kände sig utanför i skolan tidigare när alla andra fick se på Idol. Men nu är det inte ett problem längre. Channa och Dina ska inte se förnedrings-tv där unga människor blir sågade av vuxna - som underhållning! Jag menar, hur ska vi vuxna sedan kunna förklara för våra barn att mobba är något man aldrig får göra?
Han har ett stort matlagningsintresse. Och han tycker att mat också handlar om att våga, att bli bekräftad - och att lita på sina egna smaker. Får han välja fritt slänger han gärna ihop en kycklinggryta, utan recept - och utan koriander eller broccoli. Det blir mycket husmanskort och italienskt.
- Min stora matpassion kommer från mamma som alltid lagat väldigt god mat, säger Anders. Mat är ju också kultur i ditt hem, hur du prioriterar för dig själv och dina barn. För mig är det lika viktigt med genuina råvaror som att lägga upp maten vackert på en tallrik.

Lever ut sina känslor

Han är nyanserad och förklarar att han är väldigt medveten om vad han vill förmedla.
- Egentligen är det allra viktigaste för mig att nå ut med känslan av att vi alla är lika, att ge styrka och inspirera andra. Sång och teater handlar om att stå med hjärtat i handen, att ge människor en fördjupad upplevelse, äkta känslor och att sätta färg på dem. För mig handlar konst om att våga leva ut en sorg, en glädje, att blotta sig och att det är lika okej trots att jag är man.
- Det är svårt att vara kille idag. Men jag tror ändå att unga män har lättare att visa känslor än många äldre faktiskt. Jag kan märka av äldre mäns känslospärrar från scenen, säger Anders. Det tog ett tag innan jag fattade att det var obehaget inför att bli berörd det handlade om när det hostas och harklas i publiken så fort det var en känslig scen som spelades. Hur kan någon hosta just nu? Här? Anders slår ut med armarna och skrattar. Men det är just då du ska anta utmaningen, kliva ut där och våga visa din egen manlighet med alla känslor som finns i registret.

Älskar naturlighet

Manlighet är att vara allt från bestämd till att fälla sjöar av tårar, menar Anders. Om män kunde inse hur viktigt det är att visa känslor hade vi sett ett mindre våldsamt samhälle.
- Titta på hur det ser ut idag... Tänk om yngre killar kommer att gilla silikontuttar, lösnaglar och botox för att de helt enkelt inte vet om något annat. Den generationen tror att alla ska operera sig, för det har blivit vardagsmat bland 18-åringar. För mig är manlighet och kvinnlighet en balans mellan man och kvinna, vilket är väldigt attraktivt. Det har jag och min hustru gett varandra. Jag älskar naturlighet och kvinnans form. Ja, den äkta varan!

--------------------------------------------------------------------------------

DET HÄR ÄR ANDERS!

NAMN: Anders Ekborg, 48 år.
FAMILJ: Gift med Lia Boysen, 42, skådespelerska, och tillsammans har de döttrarna Channa, 13, och Dina, 10.
YRKE: Skådespelare och sångare.
BOR: I "ett pågående bygge" i Nacka.
HOBBY: Snickra, laga mat och att spela golf.
HAR MEDVERKAT I BLAND ANNAT: Musikalerna Kristina från Duvemåla, Jesus Christ Superstar, Chess, och filmerna Tomten är far till alla barnen, Drömkåken, Strandvaskaren och tv-serien Snapphanar.

---

ÄNTLIGEN MELODIFESTIVALEN FÖR ANDERS EKBORG!
MINA DÖTTRAR HAR TJATAT PÅ MIG I FLERA ÅR!

Det är i rollen som musikalartist Anders Ekborg är mest känd. Men Anders kan mer än så. Senaste året har han byggt om ovanvåningen på familjens villa i Nacka. Och sin viktigaste roll har han som pappa till Channa och Dina.
- Barnen går före karriären, säger han bestämt.
Det är också döttrarna som ligger bakom att Anders ställer upp i Melodifestivalen.

Av: MARIA SVEMARK
Foto: JENNIFER NEMIE

Det blir debut och comeback på samma gång då Anders Ekborg ställer sig på scenen i Örnsköldsvik på lördag. Med The Saviour känner Anders att han för första gången vill tävla i musik. Samtidigt är hans medverkan i Melodifestivalen något av en comeback. Nästan hela förra året hade Anders paus från musiken för att renovera familjens villa i Nacka.

- Vi kände oss tvungna att bygga till en våning på huset nu när våra barn blivit större. Jag gjorde faktiskt ritningarna och en stor del av snickrandet själv. Det är skönt att få använda sina händer när man alltid annars arbetar med teater och film, säger Anders.
Anders och hans hustru, skådespelerskan Lia Boysen, har två döttrar ihop. Det är mycket tack vare Channa, 14 år, och Dina, 11, som Anders nu äntligen tagit klivet från musikalscenen till Melodifestivalen.
- SVT har velat ha med mig förut och mina döttrar har tjatat på mig i flera år. Men det är alltså först nu det blir av, eftersom The Saviour är en bra låt som jag känner att jag kan stå för. Den musik jag gjort tidigare har varit mycket hjärta, smärta och nära själen. Sådan musik vill jag inte tävla med. Men den här låten är något annat, säger Anders.

Det var när SVT tvingades diskvalificera bidraget "Åt helvete för sent" - upphovsmännen ville inte acceptera att SVT valde artisten - som festivalgeneralen Christer Björkman ringde Anders och frågade om han kunde tänka sig att ställa upp. Sen i mitten av 90-talet räknas Anders Ekborg som en av landets främsta musikalstjärnor. Även The Saviour blir en sorts teater, säger Anders, och tänker fullt ut spela rollen som en man som ser sig själv som Den Store Räddaren.
- Den ska sjungas med glimten i ögat. Jag tänker mig att han är filmregissör. Att göra låten som mig själv, det går inte, säger Anders.

Inte många minnen av pappa

Som artist har Anders gjort det mesta, från turnéer och julkonserter till Victoriadagen på Öland. Ofattbara en och en halv miljon teaterbesökare såg Anders Ekborg på scen under de åtta år då han medverkade i Kristina från Duvemåla och Chess.
Från början såg det inte alls ut som om han skulle säka sig till rampljuset. Under sina första vuxenår arbetade Anders bland annat i en blomsteraffär och i ett växthus, innan han vågade nosa på den bransch där storebror Dan redan var etablerad och fadern Lars Ekborg länge varit en legend. Sen krävdes tre försök innan han kom in på Scenskolan.
- Det är ett komplext problem, men att ha ett känt efternamn gör ingenting enklare. Tvärtom ställs det dubbelt så höga krav på att allt du gör ska vara fantastiskt. Det tror jag inte folk tänker på. Sen är det tufft som barn att inte veta om kompisarna är intresserade av dig för att du har ett känt efternamn, eller för att du är rik, fattig eller vilken märkning du nu än råkat få, säger Anders.

Lars Ekborg dog endast 43 år gammal, två dagar innan Anders skulle fylla nio år. Anders har få minnen av honom. Fadern arbetade mycket, men även när han var hemma hos familjen i Gamla Stan låste han ofta in sig i sitt arbetsrum för att vara ifred. Istället var det mamma Lola som skötte all ruljans med hemmet och de tre barnen.
- Det här att pappa sällan var närvarande har absolut påverkat mig som pappa, även om det naturligtvis handlade om en annan tid då män traditionellt arbetade och kvinnor skötte hemmet. Det är upp till var och en hur man vill göra, men Lia och jag har alltid prioriterat våra barn långt före våra egna karriärer, säger Anders.

Blivit alltmer lik sin hustru

Lia och Anders har varit ett par i tjugo år.
- Det har inte varit ett stort problem för oss att hålla kärleken vid liv, eftersom vi är passionerade människor båda två. Vår tillvaro som frilansare innebär både en förmån och en osäkerhet. Det händer hela tiden nya saker, och ibland måste vi vara ifrån varandra under längre perioder. Det gör att vi aldrig faller in i någon vanlig familjelunk, säger Anders.
De gånger de ryker ihop handlar det ofta om att Anders måste hejda sig.
- Jag är väldigt målinriktad. Lia bromsar. Som nu, när vi byggt hemma. Det har varit otroliga konflikter. Vid ett tillfälle hade snickarna och jag satt upp en stor dörr, när Lia plötsligt kommer på att det nog vore bättre om dörren satt på ett annat ställe. I det läget känner jag bara "måste du komma på det först NU?" och vill fortsätta enligt ritningarna. Men Lia tvingar mig att stanna upp och tänka efter en extra gång. Dörren hamnade också där Lia ville, till slut, säger han.

Nästa höst fyller Anders 50 år. Med åren har han bara blivit lite mer lik sin hustru...
- Numera försöker jag att känna efter, andas, backa lite och inte bara säga "det fixar jag" när jag får erbjudande om en krävande roll, säger Anders.
Flera gånger har han haft olika symtom på utbrändhet. Att stå på scenen i fyra och en halv timme, sex gånger per vecka, är en enorm påfrestning även för de mest rutinerade.
- Jag blödde näsblod, andra gånger fick jag hallucinationer. I slutet av andra akten i Kristina från Duvemåla satt jag bakom en kista. Flera gånger greppade jag kistan, för jag trodde att den svävade iväg. Fast på den tiden talade man inte om utbrändhet. Jag sökte läkare, men de hittade inget fel på mig.

Vad tror du om konkurrensen på lördag?
- Jag har hamnat i en tuff grupp med bland andra Jessica Andersson, Jenny Silver, Andreas Johnson och Salem Al Fakir, många bra musiker som jag verkligen respekterar. Sen tävlar ju min kompis Kalle Moraeus i en annan grupp.
Vad har du för egen Melodifestival-favorit från tidigare år?
- Då säger jag Sommaren som aldrig säger nej med Malta från 1973. Det är en fin melodi, tycker jag.

---

Välkomna till schlagerförhöret. Under hela Melodifestivalen ställer vi stjärnorna mot väggen för att fråga om allt från usla beslut till mörka barndomsminnen. Idag riktar vi strålkastaren på schlagerdebutanten Anders Ekborg, 49.

JAG FICK TA EN DEL STRYK AV DAN

Av: YLVA NIKLASSON
Foto: PETER WIXTRÖM

Ikväll gör rutinerade mångsysslaren Anders Ekborg schlagerdebut. Nöjesbladet har satt honom i förhörsstolen och lyckats pressa fram flera erkännanden. Här berättar han om lögnerna, sveken och om hur kvinnosynen naggades i kanten.

Anders, du är 49 år när du gör Melodifestivaldebut. Det osar 50-årskris.
Nej, jag hade en 40-årskris, ingen nu. Jag har bara inte hunnit tidigare. Och jag har väntat på rätt låt - är jag med vill jag ju givetvis vinna. Det sägs att schlagern är så mysig och konkurrenslös, det ska jag ändra på nu.

Kan du sjunga?
Jag ska erkänna att jag inte är skolad för fem öre. Jag har aldrig tagit en sånglektion. Jag har mörkat det i många år. Jag gick ju scenskolan i Göteborg och den hette "teater- och operahögskolan", så jag svarade alltid lite luddigt att jag gått utbildningen där. Då trodde folk automatiskt att jag hade operautbildning. Opera är credd, så då fick jag respekt. Men det var en luring.

Folk har viskat

Vad är den vanligaste missuppfattningen om dig?
- Att jag är otrevlig och svår att arbeta med. Jag har hört på omvägar att folk har viskat det om mig. Då blir jag extremt bedrövad. Alla tar för givet att man är en diva bara för att man har gjort stora saker innan.

När var din största livskris?
Det var när jag för första gången blev sviken av en kvinna. Jag var runt 16 och dödsförälskad. Jag trodde vi skulle gifta oss och skaffa barn. Men hon ringde en dag och var som förbytt. Hon låtsades som om vi knappt kände varann. Jag var knäckt i över ett år. Den jag litade mest på lurade mig. Jag flyttade till Skåne för att gå vidare. Min kvinnosyn blev inte den bästa efter det.

Hur är det att vara gift med Lia Boysen?
Det är härligt. Passionerat och känslosamt och aldrig tråkigt. Hon är väldigt humörig som kvinnor är. Det kan göra mig vansinnig och förtvivlad. Speciellt en gång i månaden, då har det varit nära mord hemma ibland. Och nästa dag är allt underbart igen. Som sagt - aldrig tråkigt.

Inte så jävla kul

Hur är syskonkärleken till din storebror Dan Ekborg?
Den är bra numer, men det var inte så jävla kul när vi växte upp att ha en storebror som var fem år äldre. Jag fick ta en del stryk. Och så hade vi ingen pappa, han dog när jag var nio. Så Dan uppfostrade mig och det gillade jag inte. Idag har vi kontakt stötvis, vi jobbar så mycket.

Vad har du gjort för misstag på scenen?
- Många. En gång spelade jag "Peter Pan" på Dramaten och skulle flyga i en sele. En kille i kulisserna skulle lyfta mig genom att dra i ett snöre, men han drog för hårt och jag flög ut i publiken. När han släppte ner mig gränslade jag scenen i spagat. Jag var svimfärdig och skrek av smärta och de stackars barnen såg livrädda ut.

Vilka droger har du testat?
- När jag var nio försökte jag i fyra år att lära mig ta halsbloss men lyckades aldrig. Det är någon allergisk reaktion, jag får som kramp. Och så har jag druckit en hel del alkohol. Men det har jag slutat med. Är jag det minsta bakis så slår mitt hjärta snabbare och jag klarar knappt att gå upp på scen.

Körde ifrån väska

När var du senast i kontakt med polisen?
När jag och Lia tappade bort en datorväska i London. Vi hade hyrt bil och körde ifrån väskan - den var snodd på två sekunder. Det var nog mitt fel om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag ställde den utanför bilen och sedan glömde jag den. Det vågade jag aldrig erkänna då. Lia, läser du det här, så förlåt! Det var inte meningen.

---

Anders Ekborg längtar efter att få visa sin humoristiska sida:
FÖRST NU VÅGAR JAG SKÄMTA PÅ SCENEN

Av: CHRIS CEDERLÖF
Foto: CHARLES HAMMARSTEN

Många tror att Anders är en mycket allvarlig man och han erkänner
att han har svarta sidor. Och han kan också vara brutalt ärlig mot människor. Men nu känner han att det är dags att visa publiken att
han också har humor.

Han är passionerad i sin sång. Det kan vem som helst som sett Anders Ekborg på scen i "Kristina från Duvemåla", "Chess" eller en konsert, skriva under på. Men det var inte givet från början att det var artistbanan som skulle bli hans liv. Som son till den legendariskr skådespelaren Lars Ekborg var han ett påpassat barn och senare jobbade han som trädgårdsarbetare
i Portugal och som resemontör. Men en dag prövade han in till scenskolan i Göteborg. Och kom in.
- Då kände jag att det här är mitt kall. Det är det här jag är ämnad att göra och det har jag aldrig tvivlat på, säger han.

Sedan 1997 är Anders gift med skådespelerskan Lia Boysen. Att de verkar i samma bransch är något som präglar deras liv.
- Vi pratar mycket om våra yrken, vi lever ju mitt i dem. Både Lia och jag har starka förhoppningar om hur jobbet borde vara och för en kulturdebatt därhemma. Där har de en samsyn.

Så ni är som det lyckliga paret som aldrig grälar?
- Jodå, vi är väldigt passionerade och grälar också. Men det var mer i början än nu.
Det är snarare olikheterna än likheterna i deras personligheter som förenar dem. Anders talar om sin hustru som ohämmad och frigjord. Han själv ser sig mer som kontrollerad i sociala sammanhang, vilket han tror beror på att han som kändisbarn hade ögonen på sig. Andra starka karaktärsdrag är att han är sann, ärlig och rättvis. Något som ofta, men inte alltid, är ett plus.
- Det kan ju slå mot vissa människor om man är för ärlig, men jag är inte någon elak människa, säger han. I många situationer är det nödvändigt att föra saker upp till ytan, även om de är obehagliga.

Han försöker att vara en bra pappa och jobbet gör att han kan vara hemma mycket med sina barn. Oftast har han tid att skjutsa Channa, 14, och Dina, 11 år, till skolan. Båda vill gå i mammas och pappas fotspår. De studerar i Nacka musikklasser och den stolta pappan ser att döttrarna har talang och intresse. Hade han arbetat med teater istället för musik hade han inte kunnat vara en så närvarande pappa som han är.
- Teater kan vara fruktansvärt slitigt och det går inte att kombinera med att sjunga. Jag har haft turen att få väldigt tåliga stämband och på scenskolan lärde jag mig också att hantera rösten på ett naturligt sätt. Dessutom får man en otrolig röstkondition av att göra riktiga maratonföreställningar.

Många ser Anders som en allvarlig person, men själv säger han att han faktiskt är mycket roligare än vad folk tror.
- På senare år har jag lärt mig skämta i pratet mellan sångerna på konserterna. Men det har tagit några år att lära mig det och att bli så säker
i mig själv att jag behärskar det, säger han.
Privat känner han sig inte alltid som en optimist.
- Tyvärr kan jag vara lite svart i min syn på mig själv, säger han. Jag har det så väl förspänt, ändå misströstar jag, men det är för att jag vill gå vidare och bredda mig i min karriär.

Hans stora hobby utöver golf och ishockey är att bygga och snickra. Förra gången jag träffade Anders för åtta år sedan, då han spelade i "Chess" på Cirkus i Stockholm, höll han på med att bygga en bastu. Den här dagen berättar han att han byggt en helt ny våning på familjens hus.
- Jag har lärt mig ett nytt ritprogram och ritat och snickrat själv, säger han.
Att bygga, att göra något med händerna, är en skön kontrast till hans vanliga arbete. Det känns renande, tycker han.
- När jag hade besökt byggvaruhuset i Nacka flera gånger, kom en anställd fram till mig och frågade: "Du har väl en snickarfirma - också - eller hur?

--------------------------------------------------------------------------------

NAMN: Jon Anders Ekborg.
FÖDD: 9 oktober 1960 i Gamla Stan i Stockholm.
AKTUELL MED: Turnén "The Special Tour" och ny CD med bland annat
"The Saviour" som han sjöng i Melodifestivalen.
FAMILJ: Skådespelerskan Lia Boysen, döttrarna Channa och Dina.
BOR: I hus i Nacka utanför Stockholm
VILL LÄRA SIG: Flyga.
LÄNGTAR EFTER: Läsa franska, spanska, italienska och portugisiska.
ALLTID I KYLSKÅPET: Parmesan

---

I våras medverkade Anders Ekborg i en av Melodifestivalens delfinaler, utan att gå vidare. Men det har han lagt bakom sig och siktar nu på sommarturné, skiv-släpp och julturné. Foto: Maja Suslin

EKBORG - MIX AV KLASSIKER OCH NYSKRIVET

Nytt material möter gammalt när Anders Ekborg kliver in i Algutsrums kyrka om en månad.
- Det ska passa i sommarnatten, säger han.

Den 15 juli kommer Anders Ekborg till Öland, tillsammans med pianisten Anders Lundqvist och Bengt Magnusson på gitarr. Gästartist är Caroline Larsson.

GÖR DET HAN ÄLSKAR
Konserterna fylls av gamla musikalklassiker, bland annat ur Kristina från Duvemåla, och svenska visor. Sånger som Anders Ekborg aldrig ledsnar på, oavsett hur många gånger han framfört dem.
- Jag gör bara sådant jag älskar och tycker är härligt att göra. Det är jag som väljer ut låtarna. Men eftersom jag ofta gör sådana här typer av konserter ska det bli skönt med nytt material också.
Sommarens publik kommer nämligen att bli bland de första att höra låtarna från hans nya CD-skiva, som släpps i september. Samtliga låtar på skivan är skrivna på engelska, av svenska kompositörer.
- Det är många vackra ballader, men även en del poppigare och faktiskt några rockiga, säger Anders Ekborg.
Han är van att stå på stora musik- och teaterscener, men konserterna i mindre miljöer är ändå det han tycker bäst om.
- Det är härligt att ha så fin kontakt med publiken, och jag gillar att nästan kunna ha ögonkontakt med alla.
Närheten ger också möjlighet till spontanitet.
- Ibland kan jag nästan känna av stämningen och under kvällens gång ta med låtar som inte var tänkta från början, säger Anders Ekborg, som inte heller är omöjligt inställd till önskningar från publiken.
- Möjligtvis om någon har lämnat in en lapp innan konserten. Det går inte att ropa en önskan rakt ut.

AKTUELL PÅ FILM
Anders Ekborg är en mångsidig artist, med en lång erfarenhet från musik, teater, TV och film. Den här våren har han till stora delar tillbringat på Gotland, under inspelningarna av en ny film som bygger på författaren Anna Janssons böcker om polisen Maria Wern.
- Jag spelar en sliskig typ. Inte riktigt trevlig, kan jag säga utan att avslöja för mycket.
Men nu byter han alltså Gotland mot Öland för en konsert i sommarnatten.
/ Malin Marklund

---

Anders Ekborg hade inte varit i Fjäll-backa tidigare och tyckte det var en väldigt vacker plats.

JAG VILL LEVERERA SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT

En sommarturné i kyrkorna längs med Västsverige och några avstickare inåt landet, är just vad den mångfacetterade artisten Anders Ekborg har på sin agenda i sommar. Besöket i Fjällbacka resulterade i en fullsatt kyrka.

Det är tre timmar kvar innan konserten tar vid och över nygräddade våfflor berättar Anders Ekborg om sin sommarturné. Han har spelat sig fram längs Västsveriges kustpärlor, från Laholm till Båstad och vidare till Falkenberg. Konserten i Fjällbacka är den fjärde i ordningen.
- Lasse som är med och arrangerar bor här på somrarna och båda musikerna är från Göteborg så det har fallit sig så. Det är ett litet test att köra konserterna i kyrkor. Jag har aldrig gjort det förut. Jag gillar när det blir en mer intim scen. Många frågar mig om det är en religiös konsert, för att det är i kyrkan, men det är det inte. Däremot är jag mycket för humanism och sådant där, förklarar Anders.
- Det har slagit väl ut. Det har varit fullsmockat med folk i kyrkan överallt hittills och det har varit väldigt uppskattat.
Förutom en konsert under Västerviks visfestival och en i Färjestaden, är samtliga konserter längs med västkusten. Efter Fjällbacka blir nästa stopp Ljungskile, därefter Lysekil samt två föreställningar på Nösund, Orust.

Förutom sommarturné har Anders nyligen släppt singeln "I do believe" och ett nytt album kommer ut i höst.
- Det är helt nyskrivet material av svenska kompositörer, fast de är skrivna på engelska. Det är röstburet material, så alla låtar är baserat på att rösten kommer fram, förklarar Anders.
När skivan skulle spelas in tog Anders med sig sitt inspelningsteam till gamla hemtrakter i Portugal, till en by där han i tidig 20-årsålder arbetat ett år på ett växthusföretag.
- De hade byggt upp en stor stenlada där, som vi spelade in vår musik i, och det var en helt otrolig akustik, nästan som i en kyrka.

Karriären har tagit Anders från små scener till de verkligt stora scenerna i Stockholm och i London. Han har även setts mycket på filmduken och nu senast även under en av delfinalerna i årets Melodifestival. I allt detta trivs han dock allra bäst där han får kontakt med publiken.
- Det är en bra fråga. Jag trivs nog allra bäst att göra sådana här konserter för att man har kontakt med de som lyssnar. Man märker varenda grej i publiken och det handlar om ett samarbete mellan publiken och mig och det är den där gemensamma grejen som jag gillar. Man får det ju inte roligare än man gör det och det gäller ju för både publiken och de som står på scenen.
- Det är klart att man får ju en otrolig kick när man går ut på de stora scenerna, men det är mer förknippat med skräck. Det är lite som en idrottsprestation, man ska bara göra det, man ska upp på scenen och prestera. / Linda Smith

---

Det var med en kraftfull och stor stämma som Anders Ekborg förgyllde sommarkvällen i Fjällbacka kyrka.

TROLLBAND PUBLIKEN

Biljetterna till Anders Ekborgs konsert i Fjällbacka kyrka såldes slut och en publik på 300 personer samlades för att njuta av en storslagen upplevelse i sommarnatten.

Tillsammans med pianisten Anders Lundqvist och gitarristen Bengt Magnusson, som varit Anders Ekborg trogen sedan dryga 20 år tillbaka, framfördes en kollosalt musikalisk upplevelse i Fjällbacka kyrka. Kyrkorummets akustik och det perfekt balanserade ljudet skapade en upplevelse av högsta kvalitet. Det var en närmast trollbunden stämning och publiken var som fängslade där de i stillhet beskådade Anders musikaliska mästerverk. I en smakfull blandning varvade Anders nya låtar från den kommande skivan, däribland "No one has to hurt", och välkänd vispop samt omtyckta musikalklassiker som Bo Göran Edlings svensköversatta "Vilken underbar värld", "Ut mot ett hav" från Kristina från Duvemåla, Andrew Lloyd Webbers "Tell me on a Sunday" och "How can I leave her" av The Cyrkle ur "Chess".

I kontrast till den storslagna och pompösa musiken lättade Anders upp det med humoristiska inslag, både genom musik och genom små roliga anekdoter. Bland annat framförde han "Jägarvisan" som hans far, Lars Ekborg, framförde under 70-talet.
Med sig hade Anders också en gästartist, Caroline Larsson, som sedan 2004 har släppt ett antal singlar och album. Hon uppträdde både solo och i duett med Anders, vilkas röster skapade en perfekt komposition.
Vid konsertens avslut fick Anders stående ovationer från publiken, som enträget klappade tills han framförde två extra nummer. Med en menande gest till publiken sjöng han "I can´t help falling in love with you". När lyssnarna gick ut från kyrkan hörs folk säga "helt underbart" och tydligare än så behöver det inte beskrivas. / Linda Smith

---

GILLAR ATT LAGA MAT. Anders Ekborg har fått en pizzaugn på taket. Där lagar han mat med vännen Per Morberg. Han lyssnar gärna på Danny Hathaway, gillar filmen "Ladybird, ladybird", sitter i sin laminostol - när han inte läser in ljudböcker som prisbelönta Anna Gavalda-boken.

JAG LAGAR GÄRNA MAT PÅ TAKET I MIN PIZZAUGN

När Anders Ekborg inte sjunger eller skådespelar övar han allra helst på att laga mat i sin vedeldade pizzaugn, gärna tillsammans med bästa vännen Per Morberg.

Just nu:
När jag har jobbat och är trött är jag en typisk zappare. Jag tycker om Discovery och arkeologiprogram. Och mycket matprogram. Per Morberg är en av mina bästa vänner och vi lagar mycket mat tillsammans, så det är klart att jag gillar hans program. När någon inte gör det tar jag det nästan personligt eftersom vi är så nära varandra.

Snart är det release för min nya skiva "Painted Dreams". Jag färdigställer omslag och så ska det bli flera uppträdanden i och med det.

Jag planerar också för min långa julturné och läser in talböcker. Jag har inte gjort så många, men i år är jag faktiskt nominerad till Iris ljudbokspris för Anna Gavaldas "Lyckan är en sällsam fågel".

Min inspiration:
Film inspirerar mig att våga fortsätta stå där med hjärtat i handen och göra saker äkta. Det är det jag brinner för. Det kan vara tufft i dagens samhälle. Det är mycket kändiskultur och yta som gäller och lätt att bli missförstådd. Jag tycker om olika typer av filmer men det måste vara väldigt äkta. "Ladybird, ladybird" är hemsk men jävligt bra.

Mänskliga röster berör mig. Den som sjunger med sin själ. Jag har svårt för när man hör att rösten är förställd eller vill låta på ett visst sätt. Jag vill höra kärnan, något eget. Till exempel "A song for you" med Donny Hathaway.

Att vara med barnen inspirerar alltid. Mina döttrar är 12 och 15 år gamla. Vare sig vi bråkar eller har kul får de mig att känna att jag lever.

Mitt hem:
Vi bor i en medelstor villa som är ombyggd i olika omgångar. Jag har själv ritat och varit med och byggt hela övervåningen och det har tagit mycket tid och blod, svett och tårar. Jag har skadat mig då och då.

På taket har jag äntligen en vedäldad pizzaugn. I den kan man göra allt; grytor, grillat, bröd. Jag håller på att lära mig nu, det är himla kul.

Stilen är extremt blandad, både modernt och 20-tal, med många fiffiga lösningar. Bland annat har jag en nybyggd mathiss. Det finns många luckor, en till matkällaren och en annan till relaxavdelningen. En del tycker att det ser ut lite som en båt hos mig.

Det är ganska rena ytor men mycket tavlor eftersom min fru kommer från en konstnärssläkt. Favoritmöbeln är en laminofåtölj av Yngve Ekström som jag alltid halvligger och jobbar i.

Namn: Anders Ekborg
Ålder: 49 år
Familj: Frun Lia Boysen. Döttrarna Channa och Dina.
Bor: Nacka
Gör: Sångare och skådespelare
Gör helst en ledig dag: Jag lagar mat i min nya vedeldade pizzaugn

/Karin Persson

---

NY SKIVA. I höst har Anders släppt ”Painted dreams” som består av nyskrivet material och två covers i svensk översättning.

DUVEMÅLA FICK MIG ATT HALLUCINERA PÅ SCENEN

Anders Ekborg gick den 9 oktober in i andra halvlek. Då fyllde han 50. Men han har redan vunnit matchen. Han gjorde Karl-Oskar i ”Kristina från Duvemåla”, den finaste roll en musikalartist kan få. För Söndag berättar han om det, om sin nya skiva, och varför Benny Andersson är 100 gånger större än Andrew Lloyd Webber. Ja, och så dissar han Bob Dylan. Hårt.

Neil Armstrong. Tänk er själva. Jag är personligen gammal nog att inte behöva tänka. Jag är 50, och jag var 9 år när jag satt i Farsta med mamma Ella och pappa Sigurd framför tv:n med saft och mackor och såg den första månlandningen. Först ut: Neil Armstrong. Ni kan förstå: Där är han – en människa på månen! Vad gör man efter det? Ni kan vara förbannat säkra på en sak: Det går inte att toppa.

Jag har faktiskt tänkt på det här. Låt säga att han vill öppna en ostbutik. Allt finns där: Herrgård, Grevé, Brännvinsost, andra svenska smaksensationer, jämsides med utländska bomber som, tack gode Gud för denna schweiziska prydnad, Gruyère, och kungen av blåmögel, Frankrikes stolthet, Roquefort, och mycket mer vid sidan om det...

Vi snackar kanske om världens bästa ostbutik. Men INGEN bryr sig. Ägaren är ju första mannen på månen. Klart att han kommer att sälja sjukt med ost, jag säger inget annat, men bara för att folk vill snacka om den första promenaden på månen.

Somliga, de flesta, får aldrig uppleva den känslan, som är på gott och ont, andra får uppleva den inom sitt gebit. Anders Ekborg blev Karl-Oskar i ”Kristina från Duvemåla”. I musikalvärlden är det som att gå på månen.
– Javisst är det så, det går ju inte att slå. Tittar man på de musikaler som har skrivits, som gjorts i världen. Jag menar, chansen att det skulle komma en sån musikal till under min livstid, hur stor är den?

Det har hänt stort i Anders liv på sistone. Som ett nytt storslaget album (det kan inte bli så mycket annat med DEN rösten). Skivan – ”Painted dreams” – består av nyskrivet material och två väl valda covers i svensk översättning. ” Every little thing she does is magic” med Police har blivit ”Allting som hon gör” och den bitterljuva balladen från Genesis proggklassiker ”Selling England by the pound” (1973) – ”More fool me” – har blivit ”Ensam i natten”.

Ovanpå det har han gått och fyllt ett halvt sekel.
– Jag fyller på samma dag som John Lennon, den 9 oktober. Det var nån annan jag tänkte på som också föddes då, men det är rätt mystiskt, eller hur, jag och John Lennon...?
Nåväl. Den stora vattendelaren i Anders liv är inte 50 utan ”Kristina från Duvemåla”.
– Innan den var jag liksom en vanlig teaterarbetare och skådis. Jag var på Dramaten, helt rätt i och för sig, men jag var ändå nere i gruvan på nåt sätt. Inte många visste vad jag höll på med. Från det gick jag till en världshändelse som... Alltså, HALVA salongen på premiären var journalister, 500 stycken, inresta från hela världen. Sjukt. Det var tufft att gå in på scen, för jag fattade ju grejen, hade jag varit tio år yngre kanske jag bara hade gått in och gjort det på kul.

Livet rockade professionellt och privat. Anders och hans hustru, skådespelerskan Lia Boysen, hade fått sitt första barn en kort tid före premiären.
– Det var en otrolig resa. Channa föddes under de sista förberedelserna i Malmö och var tre månader på premiären.
Men, undrar ni som läser, exakt VAD skilde ”Kristina från Duvemåla” från andra musikaler. Andra musikaler saknas ju inte direkt och de flesta är skrivna av Andrew Lloyd Webber...

Här går Anders i gång, big time.
– Ja, men herregud, Lloyd Webber bygger ju en musikal på typ en och en halv låt. Jag var i New York och såg hans ”Sunset Boulevard”. Jag satt och räknade och innan själva låten kom i gång hade jag hört den TRETTON gånger. Men melodin hade legat i bakgrunden.

Slutsatsen är självklar:
– Hade Benny Andersson använt det arbetssättet hade han skrivit 48 musikaler vid det här laget, minst.
Hos Benny är varje ny ton en ny ton, varje nytt stycke ett nytt stycke, varje ny sång en ny sång. Allt kommer från hjärtat, om jag förstår Anders rätt.
– Benny kan inte noter och bla, bla, bla... Han spelar inte som man ska. Men det är gudabenådat. Läser man intervjuer med utländska musiker så säger ju alla att ABBA var nyskapande, de gjorde saker annorlunda, på ett nytt sätt.

Anders levde med musikalen ”Kristina från Duvemåla” i fem år och ännu längre om man i beräkningen tar med att han senare åkte ut på konsertturné med det bästa låtmaterialet. Och det var en föreställning som omöjliggjorde rutin, antingen var du där till 100 procent eller så var du körd. Man kan också säga att var du där till 100 procent så var du körd i alla fall. Det låg i föreställningens natur.
- Den var otroligt slitig att göra. Jag hallucinerade fölera gånger.
Ursäkta, men vad säger människan?
- Ja, och jag blödde näsblod också. Det bara rann. Och jag blöder ALDRIG näsblod i vanliga fall, folk tittade konstigt på mig, men jag fick en näsduk som tur var.
Näsblod, okej, det kan man förstå. Hallucinationer, där går inte bara gränsen, den passeras.
- Det är i slutet på första akten. Kristina har fött barn. Jag sätter mig ner och ska läsa en bit. Jag har en spotlight på mig. Jag har en liten korg bredvid mig och den börjar RÖRA på sig. Jag tar tag i den och fångar in den. Jag släpper den men så fort jag gör det åker den iväg igen.

Reaktionen låter inte vänta på sig. För Anders förstår att han ser i syne.
- Jag börjar kallsvettas och får tunnelseende...Det var inget bra...
Ja, det var en på alla sätt speciell föreställning.
- Fyra timmar lång och jag var på scenen precis hela tiden. Plus att vi hade olika lag med ungar som medverkade. Nån gång hade nåt av barnen somnat... Stackaren. Jag och Helen Sjöholm skulle hålla reda på allt. Det var det inte så många som fattade. Det var en press att gå in och göra den föreställningen kväll efter kväll.

Efter ett sånt äventyr kan man ju braka ihop och dels känna sig helt slut, dels känna en oändlig tomhet: Okej, vad ska hända efter det här? Men Anders förefaller att känna ett gediget lugn just på grund av att han har varit med i ”Kristina från Duvemåla”.
– Det är klart att man alltid vill göra mer och bättre grejer. Men jag har inte nån hang up, du vet, att jag bara MÅSTE få göra DEN rollen. Jag har gjort ”Kristina...” och det blir helt enkelt inte större än så. Det kanske på sätt och vis är synd, för det är ju samtidigt en drivkraft att ha saker ogjorda. Men en drivkraft har jag alltid. Jag måste fortfarande se till att mina barn har mat på bordet.

Anders Ekborgs pappa, Lars Ekborg, var en av sin generations främsta skådespelare och närmast helgonförklarad. Den roligaste mannen som nånsin gått i ett par skor. En man som kunde läsa rakt av ur telefonkatalogen och få folk att bryta ihop i livshotande skrattkramper.

– Många ser honom som komikern. Men han jobbade hela tiden. Det kunde vara ”Dagens dikt” sju på morgonen på radion, sen spelade han in på tv hela dan, talade in en radiopjäs senare på eftermiddagen och ovanpå det var det föreställning på kvällen. Han var inte hemma så mycket, kan man lugnt säga.

Lars Ekborg gick bort i cancer vid 43 års ålder och det och hans enorma arbetstempo gav Anders perspektiv på tillvaron.
– Jag har väldigt få minnen av pappa, förutom från tv, antagligen samma minnen som du har. Jag minns en del grejer vi gjorde, men jag har väldigt få nära relationsminnen. Det påverkade mig mycket när jag själv fick barn. Du vet, man ska göra det och det och det, odla sin karriär, det är som 50 procent av jobbet för många. Men där känns det skönt att kunna säga, att jag har satt familjen före, jag har jobbat mycket, ja, men också tillbringat mycket tid med familjen och slipper dåligt samvete i dag.

Anders har en röst som sträcker sig ut över nationsgränserna, men han är i princip inte road av tanken på vare sig West End i London eller Broadway i New York. Han har provat på att jobba med engelsmän och saknade omedelbart det svenska särmärket: lagandan.
– Jag gjorde en föreställning med Queen-låtar. Det var engelsk rollbesättning. Det var jag, två tjejer och en kille. Jag hade fått de roligaste och jobbigaste partierna att sjunga och han var väl lite sur över det. Jag hade fått materialet jävligt sent och det handlade om att sätta 22 låtar på tre veckor.

Anders kunde några av låtarna av ren och pur kärlek till musiken, men var inte säker på sig själv.
– Jag var helt uppstressad. Alla texter och allt. Hur ska det här gå?!?! Jag sa det till min kollega och han svarade: ”You're all on your own, mate”. Sen ska man jobba ihop i några månader, hahahaha... Tänk att ha en kollega som känner: Hoppas du gör bort dig så att jag kan sno din roll. Så vill jag inte ha det. Ja, det hycklas i Sverige ibland, men man bjussar ändå på kommentaren: Kom igen nu, du klarar det här. Det finns en ensemblekänsla.

Men ensemblekänslan är hotad och den är det av tv-program som ”Idol”. Det handlar allt mera om ego, om att vara dresserad cirkushund, hårddraget.
– Det är de vindarna som blåser just nu, att du ska stå där och fixa att ta kritik rätt i ansiktet, det har blivit mycket kallare...
I slutändan får vi folk som använder sin talang till att passa in i ett programformat i stället för att ge ett personligt avtryck: Det här vill jag säga!
– Vi kommer inte ha några Jacques Brel längre, säger Anders.

Jacques Brel (1929–1978) var en belgisk vissångare och låtskrivare. Han var stor i eget namn och har inspirerat de allra största i andra länder.
Bland dem som har tolkat hans sånger i den engelsktalande världen finner vi David Bowie, Ray Charles, Nina Simone, Frank Sinatra, Dusty Springfield... Här i Sverige har artister som Tommy Körberg och Cornelis Vreeswijk tagit sig an hans mäktiga verk.
– Jacques Brel... Den typen av artister som är själva anledningen till att jag sjunger. De med en otrolig känsla, de med en otrolig drivkraft att beröra. De som inte drivs av att bli BÄST och att bli IDOL utan drivs av att säga vad de måste såga, säga vad de har på hjärtat. Jag menar, folk har alltid velat bli idol och bäst, och det kommer alltid att finnas, men att det hyllas i sån jävla grad i dag, det tycker jag är tragiskt.

Men i väntan på nästa Jacques Brel – om han nånsin kommer – har vi Anders Ekborg och hans nya album ”Painted dreams”.
Det räcker långt.

TRE RÖSTER OM ANDERS EKBORG...

Bengt Magnusson, god vän och gitarrist som spelar med Anders:
– Anders är en otroligt lojal vän. Jag minns inför ”Kristina från Duvemåla”. Han hade otroligt mycket att stå i och vi hörde inte av varandra på tre månader. Plötsligt ringer han och säger: ”Ja, jag hoppas att ni är lediga och kan ko mma till premiären, för nu har jag fixat hotell och fribiljetter till er”. Även under DEN stressen tänker han på sina vänner.

Bernard Löhr, Anders producent:
– Han är go, trevlig och kul att umgås med. Sen har han massor av idéer, om att göra saker på ett nytt sätt, som de inte gjorts på förut. Och har han en idé ser han till att GENOMFÖRA den. Det gäller både privat och inom musiken. Trots att jag jobbat med musik så länge kan Anders ge mig nya utmaningar.

Lia Boysen, skådespelerska och Anders hustru:
– Anders är en av de ansvarsfullaste och pålitligaste människor jag vet! Han har en stor komisk begåvning som jag alltid önskat att fler ska få se.

FAKTA:
Namn: Anders Jon Ekborg.
Född: 9 oktober 1960.
Yrke: Sångare och skådespelare. Bor: Nacka strax utanför Stockholm.
Familj: Gift med skådespelerskan Lia Boysen, tillsammans har de döttrarna Channa, 15, och Dina, 13.
Aktuell: Med sitt nya album ”Painted dreams”.

Till sist tänker Tore...
...på den legendariska kommentarenfrån Bob Dylan till Keith Richards:
- Jag hade kunnat skriva "Satisfaction", den du och Mick Jagger hade inte kunnat skriva "Like a rolling stone".
Nu kliver Anders Ekborg in i matchen:
- Jag skulle kunna sjunga som Dylan men han skulle inte kunna sjunga som jag. Jag har aldrig gillat Dylan, bra texter, men sången är förkastlig.
/Tore S Börjesson

---

LIVET, ENLIGT ANDERS
- JAG VILL SITTA I SOFFAN MED MIN FAMILJ

HUSÄGARE Han skulle vilja ha fotografiskt minne och leva sitt nästa liv som Sean Connery. Möt Anders Ekborg, skådespelaren som gillar Hemingway och Batman.

1. Vad är sann lycka?
– Sitta i soffan med sin familj, alla är friska och mätta och man känner att man verkligen gjort så gott man kan.

2. Vilken är din största rädsla?
– Motsatsen till förra frågan. Ensamhet, sjukdom eller värre som drabbar någon man älskar.

3. Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?
– Avundsjuka.

4. Vilken egenskap föraktar du mest hos andra?
– Högfärd.

5. Vilken levande person beundrar du mest?
– Stephen Hawking.

6. Hur känner du dig just nu?
– Lätt stressad.

7. När ljuger du?
– När det passar med en vit lögn.

8. Vad ogillar du mest med ditt utseende?
– Litet väl stor näsa.

9. Vilka kvaliteter uppskattar du mest hos män?
– Rättframhet.

10. Vilka kvaliteter uppskattar du mest hos kvinnor?
– Modersinstinkten.

11. Vilka ord eller uttryck använder du för ofta?
– Måste.

12. Vem eller vad är ditt livs kärlek?
– Lia.

13. Vilken talang skulle du vilja ha?
– Fotografiskt minne.

14. Om du kunde förändra en sak med dig själv, vad skulle det vara?
– Skulle vilja vara mer bekymmerslös och nöjd ibland.

15. Vilken är din största bedrift?
– När jag hjälpte Lia att föda vårt andra barn hemma.

16. Om du skulle dö och fick återvända som en person eller sak, vad skulle du välja?
– Sean Connery verkar ha varit med om en del.

17. Vilken av dina ägodelar håller du högst?
– Vårt hus.

18. Vad är det värsta en människa kan uppleva?
– Som tur är vet jag inte det. Men om något hemskt hände ens barn skulle jag säga.

19. Vilken är din favoritsysselsättning?
– Vara hemma och laga mat till familjen och några till.

20 Vilket är ditt mest utmärkande drag?
– Problemlösardraget.

21. Vilka är dina favoritförfattare?
– Hemingway.

22. Vilken påhittad person gillar du mest?
– Batman.

23. Vilken historisk person identifierar du dig mest med?
– Spartacus.

24. Vilka är de största hjältarna i ditt liv?
– Mamma och pappa.

25. Vad ogillar du mest?
– Kall beräkning.

26. Vad ångrar du djupast?
– Varje gång jag gjort någon illa.

27. Hur skulle du vilja dö?
– Nöjd.

28. Vilket är ditt motto?
– Allt genast.

ANDERS EKBORG
Ålder: 49. Bor: Nacka.
Yrke: Sångare/skådespelare.
Familj: Frun Lia, Channa, 15 år, Dina, 12 år.
Aktuell: Med nya skivan ”Painted Dreams”.
Åker på julturné i slutet av november.

---

Anders Ekborg turnerar just nu med Caroline Larsson. "Jag tycker om sådana oväntade musikaliska möten", säger han.	Under arbetet med debut-albumet In the Moment genomförde Caroline Larsson ett samarbete med pop-stjärnan Per Gessle.

HALTANDE EKBORG SJUNGER VISOR
- Trodde jag skulle få ha gips på turnén

Av: JENNY BORG
Foto: PETER KNUTSON

Nyligen dråsade Anders Ekborg nerför en trappa och slog sig så illa att han trodde att han skulle få bära gips på sin kommande sommarturné.
- Nu gick det rätt bra, men jag kanske kommer att halta lite på de första konserterna, säger han.

På gång:

Vem: Anders Ekborg och Caroline Larsson
Var: Ljungs Kyrka, Ljungskile
När: 6 juli

Anders Ekborg kommer från en av Sveriges mest kända skådespelarsläkter. Pappa Lars Ekborg var en legendarisk skådespelare och brodern Dan Ekborg har också en framgångsrik skådespelarkarriär. Anders Ekborg själv började faktiskt sin bana som skådespelare, även om det mest är sångare han är känd som idag.

Hans stora genombrott kom 1995 när han spelade Karl-Oskar i musikalen Kristina från Duvemåla.
- Det är nog den produktion som betytt mest för mig. Jag spelade den i 4,5 år och det blev en väldigt stor del av mitt liv, säger han.

Kul i Melodifestivalen
Förra året var han med i Melodifestivalen och kom på en sjätteplats i en deltävling med låten The Saviour.
- Det var väldigt roligt, en upplevelse. När man kommer med en skiva vill skivbolagen gärna att man är med i Melodifestivalen och det ville mina döttrar också att jag skulle vara. Låten var väldigt kul att sjunga även om det inte var så många som röstade på den, säger han.
Han är tveksam till att ställa upp i tävlingen igen.
- Men man ska aldrig säga aldrig.

Sångare brukar ofta vårda sina stämband av rädsla för att inte kunna genomföra sina konserter, men det är inget för Anders Ekborg.
- Jag har tåliga stämband. En del går med halsduk hela tiden och käkar piller, men det är inget för mig. Däremot ramlade jag och slog mig något för jäkligt i en trappa här om dagen. Då trodde jag att jag skulle få ha gips på turnén. Så det är klart att man blir lite orolig och inte hittar på de mest galna sakerna inför en turné.

Duetter och poplåtar
När sommarturnén är avklarad ska han ha semester och sedan spela in en julskiva i höst. I Ljungs Kyrka kommer han att bjuda på svenska visor och musikallåtar till lite poppigare inslag från hans skiva Painted Dreams. Han kommer att ha med sig Caroline Larsson på turnén som bjuder på egna låtar och även sjunger flera duetter med Anders Ekborg.
- Det blir nog också något från Kristina från Duvemåla, säger han.

Anders Ekborg:

Ålder: 50 år
Familj: Frun Lia Boysen, skådespelerska, och två barn
Bor: I villa i Nacka
Fritidsintressen: "Jag snickrar mycket på mitt hus, lagar mat och spelar golf"
Favoritlåt att sjunga : Bohemian Rhapsody med Queen. "Den är så häftig och det är en speciell känsla att sjunga den eftersom jag inte gör det så ofta".
Framtidsdröm: Jag har gjort så mycket redan, men jag hoppas kunna vara mer skådespelare nästa år".
Turnéplan i Bohuslän och Dalsland: 6/7 Ljungs Kyrka, Ljungskile. 10/7 Kville Kyrka, Fjällbacka. 15-16/7 Nösunds Värdshus, Orust.

---

Det var med stor inlevelseb som Anders Ekborg framförde sina sånger vid konserten i Ljungs kyrka.

KONSERT MED STOR INLEVELSE

Av: GÖRAN SVENSSONBORG
Foto: LENA GARNOLD

Sommarkonsert med Anders Ekborg i Ljungs kyrka var något som lockade många. Kyrkan var fylld till sista plats.

Anders Ekborg var lite stressad när Bohuslänningen fick en pratstund med honom innan konserten.
- Jag kom från Paris i morse och har kört bil hit från Göteborg, berättar Anders medan han tar upp en färgglad skjorta ur en väska från bilen.

Varför gör du konserter i kyrkor?
Man kommer närmare sin publik. Sedan är det bra för publiken att de kan vara inomhus istället för att vara ute i regnet.

Vad blir det för sånger?
- Jag kommer att blanda låtar, det blir allt från glädje till sorg. Även humorn kommer att finnas där.
- Jag uppträder med en fantastisk sångerska i Caroline Larsson, så det kommer att bli en bred repertoar.

Det blir en lång applåd när Anders Ekborg kommer in i kyrkan och börjar konserten. Mellan sångerna småpratar Anders Ekborg med publiken. Han ber bland annat om ursäkt för den skrynkliga skjorta han har på sig.
- Både skjortan och jag kommer från Paris idag. Jag körde bil i centrala Paris ut till flygplatsen, så jag känner mig lite skrynklig jag med, säger han.

Konserten innehåller sånger ur bland annat Kristina från Duvemåla och Chess. Även Beppe Wolgers finns med i repertoaren. Det är lugna men kraftfulla sånger vars toner fyller kyrkan. Och applåderna är många och långa. Konserten i Ljungs kyrka är den tredje av sju på Västkusten. Man började i Båstad och avslutar i Kville.

---

Anders Ekborg varvade sång med minnesvärda historier från sina år i branschen.

EKBORG BJÖD PÅ EN PERSONLIG KONSERT

Av: MALIN INGSTEN
Foto: MALIN INGSTEN

Anders Ekborg blandade visor med musikal och lät musikstyckena
varvas med många historier från turnéåren under sin sommarkväll i Hjo.

Det blev en stämningsfull kväll med varierad repertoar precis som utlovat
när Anders Ekborg och hans musikervänner bjöd på sommarkonsert i Hjo kyrka i helgen.

Ekborg inledde konserten med klassiska visor som ”Här är gudagott att vara” och ”Så skimrande var aldrig havet” för att sedan riva av några välkända låtar från musikaler som ”West side story” och ”Chess”.

Med på turnén var också gitarristen Bengt Magnusson och pianisten Johan Landqvist samt gästartisten Caroline Larsson, som fick många applåder för sina framföranden av bland annat Ewa Cassidytolkningar. Hon visade sin musikaliska ådra på både akustisk gitarr och elgitarr samt munspel och ukulele.

Ekborg var mycket mån om att låta konserten bli ett möte med publiken
och har därför valt att göra den i en mindre skala.
– Jag försöker se allt och vara delaktig i er upplevelse. Det får inte bli
en maskin som står och levererar utan vi ska ta in varandra allihopa.

Ännu mer personligt blev det så Ekborg presenterade sin dotter Channa Ekborg som kvällens hemliga gästartist. Hon fanns med och körade under några framföranden.

Vill tillbaka
Det var andra året som Ekborg gästar Hjo och i år stannade turnégänget
kvar under hela helgen.
– Jag har fastnat för vackra Hjo och vill alltid återkomma hit, säger
Anders Ekborg.

Konserten bejublades länge av publiken och som tacknummer bjöd Anders Ekborg på ”Anthem”.

---

Caroline Larsson och Anders Ekborg sjöng i Högby kyrka.

ANDERS EKBORG GJORDE SUCCÉ MED MUSIKANTER

Av: RAGNHILD OXHAGEN
Foto: RAGNHILD OXHAGEN

LÖTTORP Högby kyrka var fullsatt när musicalartisten Anders Ekborg, som självklar centralgestalt intog podiet i Högby kyrka. De tre musikanterna han hade med sig bär sin del av framgångarna.

Johan Landqvist, piano, och Bengt Magnusson, gitarr, samt Caroline Larsson, sång, gitarr och munspel, för att inte tala om mästarna bakom ljud och ljussättningen, Gustav Hedelund och Gabriella Arsén som kan dela äran för denna succé.

INGEN OBERÖRD
Anders Ekborg lämnar ingen oberörd när han ger sig i kast med den svenska folkvisan och våra nationalskalders lyriska visor fulla av vemod, kärlek, längtan och nostalgi. Traditionella visor av modernare textförfattare blandades med nummer ur musikaler och hela anrättningen ströddes likt sommarblommor över publiken som svarade med jublande applåder.

TEMA KÄRLEK
Anders Ekborg ackompanjerades av Johan Landqvist, dirigent och arrangör i många sammanhang, senast sågs han i Borgholm på Ölands nationaldag, 14 juli. Bengt Magnusson, gitarristen, med ett sound som gjorde lyssnarna euforiska. Hans spel påminner mycket om den legendariske Andrés Segovia, spansk gitarrvirituos, Bengt Magnussons idol. Han har studerat spanjoren Francisco Tarregas, (1852-1909), musik och teknik och strävar envist mot ännu högre höjder som musiker. Rockiga toner kom, men särskilt det finstämda klassiska spelet, hävdar vi, var en av kvällens absoluta höjdpunkter.

Gästen, Caroline Larsson, pop- och rocksångerska, skriver egna låtar för gitarr och munspel, gjorde starkt intryck på publiken. Särskilt när hon sjöng duett med Anders Ekborg i Cornelis Vreeswijks "Somliga går med trasiga skor...", en av alla höjdpunkter vi noterade. Den prestationen övertygade oss om att hennes kapacitet är över det vanliga.

KARAMELLER
Evert Taube, kärlekens, havets och skärgårdens diktare, en i raden av poeter och låtskrivare. Publiken fick många karameller att suga på. Hela kvartetten gjorde oss förtjusta. Men, utan ljud- och ljusteknikernas fantastiska jobb hade det ändå inte blivit denna akustiska fullträff. En extra återklang ordnade ljudteknikern Gustav Hedelund, tal och sång nådde till och med in under läktarna. Ljusorgeln sköttes av Gabriella Arsén, exempellöst bra fångade hon stämningarna i låtarna.

SJÄLVLÄRD
Vi pratade med Caroline Larsson efter konserten och fick veta att hon började musicera redan som liten tös. Hon spelade med i band som tonåring, där fick hon scenvanan. Hon är bara 25 år men gör sin egen karriär i denna hårda bransch och betraktar sig som självlärd. I så fall är hon i gott sällskap. Till samma kategori hör exempelvis Evert Taube, Andrés Segovia och Cornelis Vreeswijk! De startade som Caroline, med en obändig vilja att arbeta med det de älskar mest av allt, spela, sjunga och musicera. Erfarenheterna från scen och studio är Carolines skola, lärarna möter hon i studio och bakom scen. Men mest är det hårt arbete, en strävan att bli bättre, likna de stora idolerna i sitt konstnärliga uttryck, det är målet.

TREÅRIGT SAMARBETE
För tre år sedan träffade Caroline Anders Ekborg och samarbetet inleddes till glädje för dem och publiken. Carolines egna texter har bland annat spelats in för TV. Hon har släppt två skivor och gjort en hyllningskonsert för Eva Cassidy, som uppförts på bland annat Kalmar teater.

Konstnärerna är de enda som kan göra oss fria i tanken och lära oss att bli lyckliga med det livet ger oss. Därför är applåderna så starka och jublet så stort efter en kväll som denna. Anders Ekborg är självskriven stjärna. När så extranumret kom stod publiken i bänkarna och jublade. Så vandrade vi ut till verkligheten där regnet hade upphört och kvällen var fin.

---